I det sjätte kapitlet fortsätter Paulus med att gå hårt åt korintierna. Det femte och sjätte kapitlet gör församlingens tillstånd tröstlöst klart. Det skingrar säkert också våra missuppfattningar om hurudana de första kristna församlingarna var.

Inför domstolen 6:1-8

De strider som förekom inom den korintiska församlingen stannade inte bara inom församlingen. Vissa drogs inför världsliga domstolar, som fällde sina domslut. Det här gör Paulus rasande. Hur i all världen kan något sådant förekomma i en Guds församling!? Saken är ju helt klar: I Guds rike får ingen beröva någon något och å andra sidan ska ingen hålla så hårt fast vid sitt, att han måste gå till domstol för att få ut sin rätt.

Toppen på hela bedrövelsen var att man hade dragit det inför en världslig domstol och fört saken till att avgöras av icke-kristna. Om man faktiskt måste börja klaga på någon kristen människa så varför klagar man då inte inför någon kristen som har högt anseende i församlingen. Nog måste det ju i församlingen finnas en sådan inre ordning och samförstånd att vardagliga saker kan underställas någon troende till att avgöras.

I Paulus ögon var det inte i något fall som helst någon småsak att söka sig till en icke-kristen domstol. Det här beror på att han i den här saken har framför sig, som annars också, ”den kära sista dagen”, världens slut och den sista domen. Paulus börjar tala till oss om en sak som är främmande för oss, men kanske för korintierna uppenbarligen välbekant. Med orden ”eller vet ni inte” menar han, att den här saken borde alla känna till: de heliga kommer att döma världen. Vid den sista domen deltar således de kristna i domstolsbeslutet. Jesus lovade sina lärjungar att de kommer att döma Israels tolv stammar (Matt. 19:28). Paulus utvidgar det här till att gälla alla kristna och hela världen och talar som om det skulle vara åtminstone till en del bekant. De kristna kommer dessutom att döma änglarna, de högsta av allt skapat. Med dessa väldiga utsikter borde man, enligt Paulus, vara verkligen rasande över att korintierna inte själva får ordning på sitt alldagliga liv. Man behöver nu en domare och det dessutom en som står utanför de kristnas grupp!

Tillämpar vi Paulus ord på vår egen situation så blir vi att tänka efter angående ett och annat. I Finland hör en klar majoritet till kyrkan. Också de flesta domare är åtminstone nominella kristna. Å andra sidan är också deras mantalslängd vilka söker sin rätt oftast bakom prästens lås. Någon kunde således påstå, att de kristna har en gång för alla förbättrat sitt sätt: Nu söker man sin rätt verkligen inom Kristi Kyrka. En som säger så här förstår själv också att hans ord är bara pojkscoutliknande fiffighet. Det här bibelstället har inte förlorat sin giltighet fastän nästan hela vårt folk är nominella kristna. Guds egna skall vara mycket försiktiga med att kräva ut sin rätt. Om motparten är en kristen människa borde man vara ännu försiktigare och välja en annan riktning. Inom kyrkans krets borde man finna de människor med vars hjälp man kunde underhandla om försoning. När jag säger så, menar jag inte alls nödvändigtvis bara pastorer utan också andra omdömesgilla människor. Kan det månne finnas sådana i ibland oss?

Vem ärver inte Guds rike? 6:9-11

Paulus fortsätter med att skriva ner en av de många syndakataloger som finns i Nya Testamentet. Andra liknande finns i bl.a. Gal. 5:19-21 och Ef. 5:5. ”Orättfärdig” är en allmän benämning på en gudlös människa. Att göra hor innebär alla slags brott mot det sjätte budet. Äktenskapsbrott är en form av det, föräktenskapliga förbindelser en annan. ”Äktenskapsbrytare” och ”män som ligger med män” avser båda homosexuella, den senare den aktiva parten och den föregående sådan som låter sig utnyttjas.

Det är bra att upprepa att de korintiska männen hade fått en uppfostran där sexuallivet började tidigt, partnerna var flera och ingen betraktade sexuella förbindelser utanför äktenskapet som illa. Deras uppfostran avvek avgjort från den judiska och kristna moralen, som fördömde sex före och utanför äktenskapet.

På syndarnas lista finns också drinkare, tjuvar, avgudadyrkare och utsugare. Det lönar sig att fästa uppmärksamhet också vid att till samma grupp räknas också giriga och hädare. Alla de här har en gemensam egenskap: De ärver inte Guds rike. Paulus låter igen förstå att korintierna borde egentligen veta det här.

Vissa forskare har förundrat sig över varför alla korintier borde känna till det. Som ett bra svar har erbjudits, att man läste de här listorna i samband med dop och varje kristen förstod att undvika dessa grova synder. Det som också pekar i den här riktningen är att Paulus talar om dopet efter att han talat om de här listorna. Mången kristen korintiers förflutna var minde ärorikt. De hade ändå blivit döpta till Kristi egna och sålunda hade de gjorts heliga och rättfärdiga i Kristus. Det förpliktade dem då också att avstå från detta syndiga liv.

Paulus är för oss en ypperlig sakkännare för att svara på våra frågor vem som ärver Guds rike och vem inte. Det skulle vara dumt att ifrågasätta hans ord. I vilket fall som helst så är hans undervisning bortglömd i vårt land. Vet alla i vårt land att de som utövar dessa offentliga synder som omnämnts inte ärver det eviga livet utan i ställer den eviga förtappelsen? Tänker vi överhuvudtaget någonsin på den här saken? Finns både himmel och helvete? Är den kristna tron för oss bara en hobby eller ett tidsfördriv, eller förstår vi att det är fråga om liv och död? Om vi förstår det, varför väcker det då inte i våra hjärtan bekymmer över andra och nöd för vårt eget tillstånd?

Friheten har sina gränser 6:12-20

Uppenbarligen hade svärmarna i Korint använt sig av just de uttrycken som Paulus nu använder: "Allt är tillåtet för mig", "Maten är till för magen och magen för maten". Under antiken förekom filosofiska riktningar som betonade nödvändigheten med människans behov. Det var inget man behövde skämmas för eller undertrycka. Det är möjligt att sådan undervisning fanns i bakgrunden. En möjligen tillräcklig förklaring är att svärmarna inte brydde sig om kroppens synder när de förundrades över Andens kraft. Typiskt för Paulus är att han tar fasta på motståndarnas ord men använder dem för andra ändamål. Även om allt är tillåtet, allt är inte nyttigt. Och även om allt är tillåtet så får inget tillåtas att slavbinda människan. Alldeles speciellt varnar Paulus för otuktssynden. I det här sammanhanget avser det här ordet all slags brott mot det sjätte budet och inte bara föräktenskapliga förbindelser.

En fullständigt omöjlig tanke är att de kristna skulle syssla med utomäktenskapliga förbindelser. Varje kristen är lem i Kristi kropp eller medlem i hans Kyrka. När två människor förenas blir de ett kött. Det här är äktenskapets stora under. Men å andra sidan är det en omöjlig tanke att en kristen skulle bli ett kött med en gatflicka och att hon genom hans förmedling ett kött med Kristus. Därför inskärper han speciellt det att församlingsborna inte får leva i fria sexuella förhållanden. De kristna är tillsammans den Helige Andes tempel, i vilket Guds Ande bor. Det är inte människans egen sak hur hon lever. Bakom alltsammans finns det faktum att Kristus har köpt församlingen för ett högt pris, med sitt eget blod. Det förpliktar oss att också kämpa emot synden.

Vi får läsa det här avsnittet noggrant. Bland oss betonar man att brott mot sjätte budet inte är den enda synden och att syndafall i hjärtat redan är fel inför Gud. Det här är alldeles rätt sagt, även om Paulus här säger, att det här är den största synden. Det finns en tendens hos oss människor att läsa Bibeln så att den talar endast om grannens synder. De egna synderna förblir då undangömda. Trots det så talar det här till oss på sitt kraftiga språk.

Äktenskapets värde har tyvärr fördunklats bland oss. Samboförhållanden och föräktenskapliga förbindelser är mera regel än undantag, småningom också bland kristna. Den vanligaste motiveringen är att ”Bibeln är ingen lagbok”. Därför förkastar man sådana anvisningar. Det är inte att undra på att äktenskapet är i kris. Trots det är det en Guds förordning som förblir i kraft för all framtid.

Det är endast Gud som kan säga vem som ärver hans rike och vem inte. Enda möjligheten är att lyssna till hans ord och göra bättring i enlighet med det. Gud har mycken förlåtelse för den som är svag och känner sin synd. Den som är stolt och självsäker må förbereda sig för tråkiga överraskningar.