Efter att länge ha talat om att äta kött som offrats till avgudar och om kärleken till nästan i samband med den, går Paulus över till ett helt annat ämne. Avsnittet 11: 2-16 handlar om församlingens gudstjänst.

Att ha huvudet täckt eller inte? 11:2-16

I det här avsnittet tar Paulus upp den sak han vill korrigera i Korint. Vid första läsningen är det inte alls klart vad frågan strängt taget gäller. I vilket fall som helst ingriper aposteln mot att de korintiska kvinnorna inte täckte sina huvuden vid gudstjänsterna. Avsnittet visar att det inte är någon liten sak för Paulus.

Vers 2 är typisk för antikens talekonst i strävan att vinna lyssnarens hjärta. I detta avsnitt stryker Paulus korintierna medhårs och försöker få sin vilja igenom på det sättet. Enligt Paulus är det viktigt att männen vid gudstjänsten inte har täckta huvuden när de ber eller profeterar. Både att be och profetera är att uppträda offentligt, att utföra en bönejänst eller att framföra ett av Anden givet budskap.

Paulus finner motiveringarna för praxis i skapelseordningen: Eftersom kvinnan kommer från mannen bör hon ha på sitt huvud ”ett tecken på underdånighet”. Att ansiktet täcktes av håret och inte av en huvudduk är känt från gamla bilder från antiken. Å andra sidan borde en man inte hålla huvudet täckt vid offentlig bön eller profetia eftersom han inte kommer från en kvinna. Också naturen undervisar, enligt aposteln, att långt hår är en skam för en man, men för en kvinna är det till heder. På något sätt finns också änglar med (vers 10), vilket uppenbarligen pekar på den himmelska gudstjänsten (är det just därför det inte är fråga om någon småsak?). Om någon vill säga emot, så ska han veta, enligt Paulus, att seden i Guds församlingar binder honom.

Inför det här avsnittet har både uttolkarna och församlingsborna varit förbryllade. Kyrkofadern Tertullianus, som levde under samma förhållanden, leder in oss på rätt spår. Han förstod Paulus ord så, att Korints kvinnor alltid hade hållit omnämnda huvudbonad på huvudet. När profetians Ande kom över dem tog de av sig sina huvudbonader.

Vad förmedlade det här bruket? Den visade, att nu ville talaren inte längre tala som en kvinna, utan att hon ville bli församlingens lärare. Det här ansåg Paulus vara av ondo. Därför ville han undvika missförstånd. Så det är uppenbarligen inte så mycket en föreskrift av Paulus, att alla församlingens kvinnor borde komma till gudstjänsten lika klädda. Paulus försöker snarare hindra kvinnorna i Korint att blir lärare i församlingen. Det här förbjuder han ju mycket tydligt i det fjortonde kapitlet.

Baserat på det här avsnittet har männen över hela den kristna världen i årtusenden följt den seden, att man har tagit av sig mössan när man kommit till kyrkan. På samma sätt har kvinnor fram till idag burit en halsduk eller huvudbonad i kyrkan. I vissa väckelserörelser förekommer det här ännu idag. Ingen kommer förmodligen att ha något emot den här seden. Ändå måste man säga, att den uppenbarligen är baserad på en felaktig bibeltolkning. Denna felaktiga tolkning av Bibeln beror helt enkelt på det faktum att klädmodet under århundradenas lopp har förändrats och att man inte längre förstod Paulus syfte.

Problem vid nattvarden 11:17-22

Ett större problemet för Paulus är, att det var mycket att önska i fråga om korintiernas sätt att fira nattvard. Om det här problemet hade han hört genom dem som besökt Korint.

Nu vill aposteln inte på nytt börja tillrättavisa församlingen för de tvister han talat allvarligt om i kapitlen 1-4. Nu säger han t.o.m. snällt, att det måste få finnas olika grupper också. Trots dessa ord står det klart, att Paulus anser att klickbildningen ledde till problem i Korint.

På den här tiden åt man en ordentlig måltid i samband med nattvarden, som för många var den enda ordentliga måltiden för dagen. I samband med den serverades också bröd och vin, den egentliga nattvarden. Själva måltiden som var tänkt att stilla hungern var avsedd att förverkligas som ett knytkalas. Förmodligen åt man först brödet, sedan åt man måltiden och först efter det välsignades vinbägaren.

Nu har ändå gruppbildningar tydligen förekommit. Självklart brydde sig inte de rikare församlingsborna om att vänta på dem som arbetade långa timmar. Under alla omständigheter gick de inte med på att dela egen medhavd mat med andra än med sin egen grupp. Några av dem hade mycket att äta, andra hade lite att äta. På det här sätt fick firandet av gemenskapen en prägel av ökad ojämlikhet och partibildning. Det var sannolikt ägnat att göra församlingsborna grälsjuka och ännu värre. Paulus råder dig att äta och dricka dig själv mätt på andra ställen och vid andra tillfällen. Endast brödet och vinet skulle avnjutas vid församlingsmötet.

Instiftande av Herren Nattvard 11:23-26

Korintierna måste ledas in på rätt väg genom att bli påminda om hur Herren instiftade nattvarden. Paulus hänvisar till en gammal tradition som sträcker sig ända till Övre salen i Jerusalem. Det här avsnittet innehåller NT:s äldsta beskrivning av nattvarden. Därför är det mycket lämpligt att den ingår som instiftelseord för mässan också i vår kyrkas nattvardsmässa.

Brödet som ska delas är Kristi kropp som utgetts för oss alla. Vinet är det nya förbundet i hans blod. Varje gång man firar nattvard till Kristi minne innebär det att de som deltar förkunnar Herrens död genom att delta. Det här fortgår tills Kristus kommer tillbaka.

"Brödsbrytelsen" och "välsignandet" hör till de judiska måltidssederna. Måltiden började med att dess värd tog bröd från bordet och lyfte upp det till att ses av alla. Han höll brödet upphöjt och prisade Gud till exempel så här: "Lovad vare du, Herre, vår Gud, världens kung, som låter bröd framspringa ur jorden." Bordsgästerna förenade sig i bönen genom att säga "Amen". Därefter bröt husbonden brödet i så många delar som det fanns deltagare i måltiden och gav det till alla. Därefter avnjöt man måltiden. Efter att Herren instiftat den heliga nattvarden följde vinbägaren efter måltiden och Jesu ord associerade till den. På det viset för oss nattvardens instiftelseord, som Paulus upprepar, till den judiska bakgrunden, ända in i Övre salen.

Nattvarden är en helig sak 11:27-34

På grund av korintiernas missbruk uppmanar aposteln församlingsborna att noga tänka efter vad Herrens måltid är. Hans ord är en allvarlig varning: att fira Herrens måltid på ett ovärdigt sätt innebär skuld till Herrens död. Därför måste man hålla i minnet nattvardens helighet. Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. (Folkbibeln 2015).

Orden "utan att urskilja Herrens kropp" kan förstås på två sätt. Det kan betyda att en kristen bör göra skillnad mellan ”Herrens kropp” och annat ätbart. Det finns också en annan möjlighet: "Ät och drick inte utan att du urskiljer Herrens kropp, som är hans församling". Det senare alternativet skulle därför innebära att nattvarden är närvarande i hans kropp, nämligen i hans Kyrka. I denna kropp är alla lika och därför får ingen diskrimineras, så som det hade hänt i Korint. Den föregående förklaringen förefaller mer sannolik, även om det är svårt att veta med säkerhet.

I vers 31 talar Paulus om att rätt pröva sig själv: "Om vi dömer oss själva, så blir vi inte dömda." Till Herrens nattvard går man med rätt sinne när man dömer sig själv. Då kommer Gud inte att döma honom.

Hur Paulus ord om de sjukdomar och dödsfall som förekommit i den korintiska församlingen ska förstås blir delvis föremål för gissning. Det är Herrens dom, inte så mycket över en privatperson som över hela församlingen. Syftet med denna dom var inte att förgöra den korintiska församlingen, utan att väcka den. Annars skulle den ha fått samma dom som världen.