I kapitel 11-14 behandlade Paulus församlingens gudstjänst och problemen med den. Efter det tar han upp ett annat ämne som också hade varit ett problem i Korint, nämligen uppståndelsen.

Den äldsta uppståndelsetrons bekännelse 15:1-11

Paulus klargör först i vers 1-3a hur stor fråga det är. Uppståndelsen hör till evangeliets kärna. Det här evangeliet hade Paulus själv inte uppfunnit. Han hade fått det som tradition från andra (lära, undervisning, uppenbarelse) och överlämnat samma tradition vidare till Korint. Därför är det orsak också för korintierna att hålla fast vid det utan att ändra det.

I verserna 3-7 citerar Paulus en urgammal trosbekännelse. Kärnan i den är att Kristus dog för våra synder "så som det var skrivet", eller så som det var förutsagt i Gamla Testamentet. Han var begravd, men han stod upp från de döda på tredje dagen, "som det var skrivet."

Därefter berättar han vem Jesus uppenbarade sig för efter sin död. Den här listan över vittnen till uppståndelsen är den äldsta vi känner till. Den är tiotals år äldre än evangeliernas berättelser. Paulus verkar nu inte att här tala om karismatiska upplevelser och de uppenbarelser som dessa för med sig. Det är tydligt att det är en begränsad lista över vittnen. Paulus anser nu att uppenbarelserna har upphört; själv har han fått komma med bland vittnena som ett ofullgånget foster.

Listan över vittnen är inte fullständig. I den saknas åtminstone de kvinnor som nämns i evangelieberättelserna. Det här var i och för sig förståeligt utifrån den tiden: Man ville förlita sig på kraften i apostlarnas vittnesbörd, och man lärde sig den här listan utantill. Men för oss är också kvinnornas vittnesbörd i evangeliernas anmärkningsvärda.

Vi skulle önska få mera information om hur Jesus uppenbarade sig för Jakob, och i synnerhet om hans uppenbarelse för de femhundra bröderna samtidigt. Tyvärr vet vi ingenting mer om det än att det skett.

De korta och pregnanta meningarna i den gamla trosbekännelsen berättar om hur Kristus fullbordade sitt verk på jorden: Han led, han dog och han begravdes, men på tredje dagen stod han upp från de döda. Talet om Kristi uppståndelse är inte ett önsketänkande. Apostlarna hade sett den uppståndne Herren. Kyrkans tro är inte något önsketänkande, utan den bygger på en fast grund. Vi har ett starkt vittnesbörd av apostlarna att Kristus lever.

Fritänkarna i Korint 15:12

Paulus tar upp till behandling Kristi uppståndelse eftersom det har varit vissa svårigheter i den korintiska församlingen i detta avseende. Det var några som förnekade människans uppståndelse. Det här är inte konstigt. Trots allt har kroppens uppståndelse alltid varit till anstöt i kristendomen. Hur många av oss tror på kroppens uppståndelse på samma sätt som aposteln?

Under antiken var den rådande uppfattningen i den grekisk-romerska världen att människokroppen var materiell och ond, medan hennes själ var en gnista av ljus och godhet. Kroppen begränsar alltid själens förmåga att tänka och göra gott, såsom t.ex. att närma sig gudomligheten. Den traditionella gammaltestamentliga tanken, att människan är en helhet och till alla delar skapad av Gud, var kränkande för den här tankegång. Hos henne finns ingen del, som alltid skulle vara ofördärvad. Hon är helt och hållet vad hon är i sig själv, i synd fallen och ond, men genom Kristi förlåtelse är hon fullständigt ren och av Gud älskad.

Filosoferna i Korint ville inte ta kroppens uppståndelse med i sina beräkningar. Det var en främmande och äcklig tanke för dem och dessutom extremt ociviliserad. Det var en sak som måste göras abstrakt och avlägsen, och "tolkas" i ordets sämsta betydelse. Vi vet inte exakt hur de trodde. Kanske trodde de på något sätt på själens odödlighet men under inga omständigheter på kroppen uppståndelse.

Uppståndelsen är sann! 15:13-28

Till en början fogar Paul till en spektakulär detalj som verkar blygsam i jämförelse med de stora ramarna. En människas uppståndelsen är bakgrunden till allas uppståndelse. Som grund för varje människas uppståndelse finns Kristi uppståndelse. Grunden till Kristi uppståndelse är att Gud godkände Kristi försoning. Varje länk i denna kedja är viktig och sann på alla punkter. Det är därför vår uppståndelse är helt säker.

Alla dör därför att Adam drog döden över hela mänskligheten. Alla uppstår från de döda, eftersom Jesus har fört livet in i världen. Detta blir slutligen uppenbart på den sista dagen, då Jesus ger tillbaka till Gud all den makt han har fått och Sonen underordnar sig Guds välde.

Det som Paulus här talar om är ytterst viktigt för honom. Det är därför som vi behöver fördjupa oss i hans ord grundligt. Eftersom Gud accepterade Kristi försoningsverk, uppväckte han honom från de döda. Eftersom Kristus uppstod från de döda kommer alla att uppstå från de döda. Eftersom alla kommer att uppstå från de döda, kan varje kristen vara säker på att uppstå från de döda. Den som förnekar någon länk i denna kedja, förnekar hela kedjan. Den som inte tror på alla människors uppståndelse förnekar samtidigt Kristi försoning och det, att Gud har sänt honom.

Således kan det aldrig finnas någon kristendom om man inte tror på uppståndelsen, enligt Paulus. Om man glömmer bort det eller förnekar det så förnekar man allt.

Utan uppståndelse är alla möda förgäves 15:29-34

Man har försökt förklara vers 29 på minst trettio olika sätt, men de flesta förklaringar är dåliga. I vilket fall som helst visste korintierna vad det handlade om. Eventuellt hade några blivit kristna för att komma i kontakt med några av sina kristna släktingar efter uppståndelsen. Det är dock mer sannolikt att vissa i Korint har låtit döpa sig å sina döda släktingars vägnar för att rädda också dem. I detta sammanhang varken accepterar eller avvisar Paulus denna praxis. Här nämner han den här seden bara för att betona uppståndelsens betydelse: Om det inte finns någon uppståndelse så är ett sådant dop värdelöst. Alla apostlars möda och att de utsatte sig för faror är också fåfängt. Uppståndelsen är således en trossats med vilken kyrkan står eller faller.

Hurudan är människan efter sin död? 15:35-49

Paulus talar också om hur de döda vaknar upp och i hurudan kropp de lever. Faktum är att inget annat skriftställe säger mycket om vilken typ av människa som är hos Gud. Paulus använder dock bilder som döljer många saker bakom slöjan.

I vilket fall som helst kan vi säga något. I det här livet är vi som den första människan, Adam. Under det kommande livet är vi som den andra urmänniskan, Jesus. Så här förändras vi: Det förgängliga klär sig i det oförgängliga och det dödliga i odödlighet. Ändå gäller frågan kroppens uppståndelse: Om någon del av oss vaknar till liv, så vaknar hela personen, men dock förhärligad. Det är som när man sätter ett frö i jorden och det sedan kommer upp en planta. Det finns både en stor likhet och något djupt annorlunda i en och samma person som uppväckts från de döda jämfört med det jordiska livet.

Om det här använder Paulus flera symboler. En stjärna är ljusare än den andra, men båda är stjärnor. Djuren har olika sorters kött, men det är fortfarande kött. Men kanske den mest illustrativa bilden är, att här är vi som den första människan, men i himlen har vi Kristi klarhet.

Vi vet inte exakt hur vi kommer att vara. Här förblir vår nyfikenhet otillfredsställd. Men om vi orkar vänta kommer vi så småningom att få se det. Viktigast är att Kristus har uppstått från de döda och krossat dödens makt också för vår del.

Dör alltså alla? 15:50-58

I slutet av kapitlet framgår det att uppståndelsen och den sista domen står i nära relation till varandra i Paulus tankegång. Vissa kristna lever ännu när Kristus kommer. Det betyder inte att dessa kristna skulle gå in i Guds rike så där bara. Det förgängliga ärver inte oförgänglighet. Fastän inte alla somnar in i döden, förvandlas alla. För dem som lever händer det plötsligt. På det sättet klär sig det förgängliga i oförgänglighet.

Också här förverkligas detsamma som i döden och uppståndelsen: "Döden uppslukas och seger vinns!". Med dessa utsikter inför sina ögon kommer de kristna i Korint att orka kämpa vidare som kristna.