Jesus och förförerskan 4:1-42

Berättelsen om samtalet mellan den samariska kvinnan och Jesus är gripande och vacker. Johannes låter, på sitt välbekanta sätt, kvinnan samtala med Jesus så att det av samtalet bildas en serie av missförstånd hos kvinnan. Trots det går Jesus med på att samtala med henne och när berättelsen tar slut kommer förutom kvinnan också många av stadens invånare till honom. Evangelisten låter alltså också i den här berättelsen mycket bristfälliga och okunniga människor undervisas av Jesus.

Berättelsens viktiga budskap ligger däri att allt händer i Samarien. Jesus drar sig undan från Judéen till Galliléen. Men den som inte ville vandra längs den svettigt heta Jordan-dalen, blev att vandra genom Samarien. Det som gjorde det otrevligt för de flesta judar var att samarierna och judarna avskydde varandra.

Det samariska folkets uppkomst är under debatt. Kanske den traditionella uppfattningen är den riktiga, att samarierna var det blandfolk som hade levt på den platsen efter att Israel hade gått under år 722. Själva ansåg de sig vara sanna israeliter, men judarna höll dem för hedningar. Det tempel som i tiden hade byggts på berget Gerissim hade tävlat med templet i Jerusalem. Judarna hade förstört det år 128, men det heliga berget var fortfarande en viktig böneplats. Hatet mellan judar och samarier bröt ofta ut på Jesu tid och blod rann när judarna och samarierna redde ut sina mellanhavanden. Rättroende judar hatade djupt samarierna och talade inte med dem. Nu gör Johannes det klart, att Jesus gjorde alldeles på motsatt sätt och att de också tog emot honom.

Många kommentatorer har uppmärksammat att kvinnan kommer till brunnen för att hämta vatten mitt på dagen och från en brunn utanför staden. Kanske det här har samband med vad Jesus ser angående hennes liv: Den här kvinnan är syndig och föraktad i sin egen grupp. Det är bäst för förförerskan att hon undviker kvinnornas grupp som skötte sina vardagliga rutiner vid den egna brunnen vid den vanliga tiden. För Jesus fanns det således flera orsaker till att han borde ha undvikit kvinnan, men trots det inleder han ett samtal med henne till hennes stora förvåning. I Mellersta Österns torra trakter var vatten en värdefull naturtillgång. Samtalet försiggår vid en djup brunn som Jakob hade grävt för länge sen med stor möda.

Jesu tal om det levande vattnet förvånar. Kvinnan missförstår talet om det levande vattnet och tror att Jesus avser källan som är gömd. Det vatten som Jesus avser är ändå något helt annat. Jesus nämner inte ett ord, men den som läser Johannes evangelium vet genast svaret: Herren avser ljus, sanning och det liv som vi får som gåva av Gud. Den som möter Jesus finner livets verkliga mening och begär inget annat.

På samma sätt som de gammaltestamentliga profeterna ser Jesus rakt in i människans hjärta, rakt igenom kvinnans nödlögn. Kvinnan byter snabbt samtalet om hennes eget liv till ett säkrare område och lyfter fram den gamla tvistefrågan: Var ska man tillbe Gud, på berget Gerissim eller i Jerusalem? Jesus svar är typiskt för Johannes evangelium: Inte här och inte där, utan i ande och sanning. De här ordens betydelse blir speciellt tydliga i och med Jerusalems förstörelse. Gud kan man tillbe var som helst. ”I ande och sanning” är motsatsen till att man binder gudstjänsten till en viss plats. När vi läst Johannes evangelium vet vi vad uttrycket betyder: I förbindelse med Sonen tjänar man Fadern på rätt sätt oberoende av var man ropar på hans hjälp.

Kvinnans samtal med Jesus slutar just vid det ögonblicket då Jesus avslöjar sig för henne som Messias, Kristus. Uppgiften att förmedla evangeliets ljuset börjar för hennes del omedelbart. När kvinnan är på väg och ännu inte har återvänt till de andra samarierna är det dags för samtal. Ramarna för det här samtalet är kvinnans avfärd och återkomst. Mellan dessa, som till synes hänför sig till helt olika saker, finns talet om sändandet. Jesus behöver inte mat – lärjungarna förstår än en gång saken fel – för hans mat är att göra Guds vilja. Fadern har sänt Sonen till världen och Sonen gör ingenting annat än Sändarens vilja. Alldeles som Fadern har sänt Sonen i världen sänder Sonen sina lärjungar. Det finns ingen brist på arbete och man behöver inte vänta. Det som krävde en hel del tålamod i vardagen var väntan mellan sådd och skörd. Det som gjorde väntan motbjudande var landsortsbefolkningens årliga gäst – brist och hunger. Nu behövde lärjungarna inte vänta: Jesus hade sått och det var lärjungarnas sak att ta till vara skörden. De här orden gäller inte bara den stunden utan också i senare tid: När man predikar Jesu död och uppståndelse behöver man inte i tvivel vänta ända till den slutliga domen. Den som träffas av Ordet han lär känna Sonen och går omedelbart över från döden till livet. Just på det sättet gick det med det syndiga och föraktade folket i Samarien.

Tjänstemannens tro 4:43-54

När Jesus återvänder till Galliléen blir han föremål för en stor uppmärksamhet. Den tiden, då man avvisade honom (jfr. Mark. 6:1-6), är nu förbi. Enligt Johannes fick den anspråkslösa början i Galliléen ny fart av besöket i Jerusalem. Berättelsen om kungens tjänsteman som bodde i Kapernaum får en att fundera på om det finns ett samband med den händelse som det berättas om i Matt. 8:5-13 och Luk. 7:1-10. Där är det fråga om en hedning, men nu talas inte om det.

Berättelsens kärna ligger i hur den här tjänstemannen ”trodde”. Jesu svar på mannens nödrop var nästan barskt. Människan borde tro på Jesus enbart på basen av Ordet – utan under, tecken eller kännetecken. Jesus säger dock sådana ord som mannen griper tag om. Med ordet ”tro” avses här att ”förlita sig på” – att pojken är frisk. På återfärden från Kanaan till Kapernaum kom budbärare emot honom med ett glädjande budskap. Pojken hade blivit botad just vid det ögonblick då Jesus sade de viktiga orden. Nu ”trodde” fadern tillsammans med de andra och tron hade nu fått ett alldeles nytt innehåll. Fastän Johannes inte desto vidare förklarar det, förstår vi, att hans tro nu riktar sig på Jesu person.

Därför repeterar vi angående Jesu person och de uppgifter som var förknippade med den: Jesus är Guds Son, som leder från mörker till ljus, från lögn till sanning och från död till liv.