Undervisning om den Helige Ande 16:4-16

I de sista verserna i det senast behandlade stycket talar Jesus till de sina om det hat och den förföljelse, som Djävulen kommer att rikta mot dem. Blod kommer att flyta och i sin blindhet tror människorna att de går Guds ärenden när de hatar Jesu egna. Jesu ord pekar i den riktningen: ”Jag sade det inte till er från början, för då var jag hos er.” Jesus är på väg bort och han lämnar de egna kvar i världen, vars mörker och ogudaktighet han känner till bättre än någon annan. Samtidigt lämnar han dock ett löfte om att Kyrkan inte blir ensam, utan dess stöd och trygghet är den Helige Ande, den levande och verksamma Guds Ande, som leder den lidande församlingen fram till den rätta sanningen.

När Guds Son kom i världen, kom han enligt 1992 års översättning till finska, för att ”… avslöja att världen har fel, avslöja vad som är synd, vad som är rättfärdighet och vad som är dom.” Översättningen utvidgar och upprepar för att göra det tydligt vad orden betyder i inledningstexten i vid mening. I vilket fall som helst visar den Helige Ande att världen är syndig inför den helige Guden. När den Helige Ande visar sanningen om synd, rättfärdighet och dom avslöjas världen som syndig. Och då åtminstone någon mitt under förföljelser vänder om och förstår (1) att synd inte är vad som helst, utan att synd är att för egen del förkasta Jesu kors, (2) att Jesus inte var en syndig gudsförnekare, utan att han var Guds rättfärdige Son som återvände till sin Far och (3) att Satan har dömts till att förlora sin makt genom Guds Sons seger på korset. På det sättet leder den Helige Ande oss till Kristus och förklarar hans verk.

Undervisningen om den Helige Andes verk är för oss lutheraner en kär och viktig trosartikel. Det finns trosriktningar i vilka allt sist och slutligen baserar sig på människans eget görande och egen ansträngning: Människans egen trosavgörelse behövs och förmåga att förbli hos Gud. En luthersk kristen bekänner enligt förklaringen till den tredje trosartikeln: ”Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium …” När vi säger så här så vill vi inte stolt förkasta Guds kallelse, utan tvärtom vill vi ödmjukt bekänna, att hos mig inte finns kraft tillräckligt för att börja bli en kristen och att inte ens en dag förbli i en rätt tro om inte Gud med sin Ande håller mig som sin egen. Att vila i det är bra för en svag kristen.

Vid avsnittets slut tas en annan sak upp som delar Kristi Kyrka. I synnerhet den romerks-katolska kyrkan förstår verserna 12 och 13 av tradition så att Guds uppenbarelse ingalunda upphörde i och med apostlarnas tid, utan Kyrkan, enligt andra kyrkomöten, enligt andra kyrkans ämbetshierarki och i sista hand påven, kan med ledning av den Helige Ande fatta nya beslut. Ortodoxa kyrkan anser att de ekumeniska kyrkomötenas beslut är bindande för hela Kyrkan. I dagens lutherska kyrka har det blivit en allmän uppfattning, att den Helige Ande leder kyrkomötet så, att Guds vilja sker oundvikligen också då när Bibeln lär annorlunda än kyrkomötet besluter.

Samma åsikt representerar de, men i annan form, som anser att den Helige Ande leder en enskild kristen förbi Guds ord, omedelbart och direkt i hjärtat, och vid behov till nya beslut också i sådana frågor som Guds skrivna ord förbjuder, t.ex. att skilja sig och att gifta sig på nytt.

Luthersk tro stöder sig på det att Guds ord är en ofelbar och tillräcklig norm både för Kyrkan och den enskilda kristna. Kyrkans historia har visat att präster, biskopar och kyrkomöten tar miste i det som också enskilda kristna tar miste i. Endast Guds ord står orubbligt fast.

Kyrkomöten har genom tiderna fattat sådana beslut som den allmänna opinionen velat att de skulle fatta. Guds Ande har enligt vår tro talat i Bibeln och den Helige Ande motsäger sig inte själv. Vi har därför orsak att lära oss att hålla oss till det som Bibeln undervisar och noggrant akta oss för att veta något av en sådan andens ledning, som leder bort från den Heliga Bokens undervisning.

De ord som Jesus talat pekar på att den Helige Ande verkar och överbevisar världen om dess synd, rättfärdighet och dom mitt i den förföljda Kyrkan. Den Helige Ande leder med säkerhet inte bort från att följa Jesu ord. (se 15:10!)

Endast en liten tid 16:17-23

I det här avsnittet upprepas orden ”en liten tid” nästan till tjatighet. Läsaren kan inte gå förbi de här nyckelorden, även om man skulle vilja. Just i de orden finns avsnittets kärna. Jesus lämnar de sina i en stor nöd och mitt i förföljelse. En gudlös värld gläder sig och Satan jublar, men sedan också är det bara fråga om en flyktig stund. Det är då som när ett barn föds: Smärtan är stor, men smärtan övergår i en stor glädje över att ett barn är fött. På samma sätt är det vid Jesu bortgång: Jesu egna kommer att vara skilda från sin Herre, men bara bara tillfälligt, endast en flyktig stund. När vi sedan ser Kristus igen, öga mot öga, fylls vårt hjärta med en stor glädje.

Jesus har övervunnit världen 16:23-33

I samtalet mellan Jesu och lärjungarna börjar spänningen förtätas i slutdelen i ett ”redan nu” - ”inte ännu”. Jesus håller på och avslutar sin offentliga läraruppgift och han har kvar endast några ord till sin egen skara. Allt har blivit sagt – och ändå har ingenting ännu uppnåtts. Lärjungarna kan dock be till Gud i Jesu namn och Fadern älskar dem på grund av Sonen. Tiden för gåtfulla liknelser som dolde betydelsen är å ena sidan förbi och det är nu möjligt att tala öppet till lärjungarna. Men ändå ligger det viktigaste framför: Det kommer en stund när tron ska prövas hos lärjungarna och de ska skingras och överge Jesus. Också över de skedena bär dem Jesu ord om fullkomlig glädje och frid i Jesus. ”Inte ännu” men ”redan nu” för Jesus har besegrat världen.