I denna framställning närmar jag mig frågan om dopet och jag försöker få ett koncist sammandrag utgående från Bibelns undervisning. Avsikten är att att samtala med dem som avvisar dopet som nådemedel, dvs att man i dopet får syndernas förlåtelse. Min egen synvinkel är den traditionellt lutherska uppfattningen.

Framställningen är till sin natur en taltur i ett samtal. Tanken är att läsaren stannar upp vid det sista avsnittet och frågar sig vilka brännpunkter i teserna som han möjligen ifrågasätter. Efter det kan funderandet ta fasta på dessa punkter.

I mitt sammandrag har jag blivit tvungen att godta besvärande mycken ytlighet. Det som inte ryms med är förebilderna i Gamla Testamentet, Johannes dop och många viktiga doptexter t.ex. i de apostlarnas verk. Om detta talas mer på LEAF:s sidor i den finska internetversionen..

1. Människans syndafall är fullständigt

Ingen kan förstå dopet utan att det sätts i sin riktiga ram: Utgångspunkten är att hela människosläktet är fullständigt skilt från Gud.

Den enkla och tröstlösa grundläggande utgångspunkten för att granska detta finns i Romarbrevets första kapitel. Enligt detta borde mänskligheten på grund av den allmänna uppenbarelsen ha känt Gud och tjänat honom. Det gjorde inte människorna utan vände Gud ryggen och började tjäna avgudar. Därför vände Gud ryggen till mänskligheten och försköt den så den gjorde synd. Därför är världen som den är, en tröstlöst tillhåll för synd och mörker. Ingen söker Gud av sig själv, i sitt fallna ”kött”, och dessutom har Gud brutit med människan och tillåter ingen att hitta honom. Gud är en dold Gud. Inte ens människans egen religiositet för henne närmare Gud, utan längre bort från sin Skapare.

Utgångspunkten är alltså att människan är fullständigt skild från Gud. Bibelns kärnbudskap är att en älskande Gud på nytt har vänt sig till en fallen och förstörd värld och fullgjort frälsningen åt oss i Kristus. Han förberedde vägen till Kristus genom att välja Abraham och det folk som han gav upphov till och genom att förkunna sin vilja genom Moses och profeterna. På det sättet var vägen öppen för Guds Sons ankomst till världen. Då lyste ljuset i mörkret och Gud närmade sig människan. Det var fråga om ett ett stort Guds kärleksverk. Det förbereddes under Gamla Testamentets tid, det förverkligades på Golgata och i uppståndelsen, det fördes vidare av apostlarna och deras efterföljare, hela Kristi kyrka. Till oss kommer Guds nådefulla verksamhet genom det apostoliska ordet och de heliga sakramenten, dopet och nattvarden.

Efter syndafallet föds alltså varje människa som en syndare till denna jord (Ps. 51:7), hon lever sitt liv skild från Gud och går evigt förtappad i den mån det beror på henne själv. Tanken att t.ex. alla barn kommer till himlen också utan Kristus, är en produkt av det mänskliga förnuftet och grundar sig inte på Bibeln. Den enda räddningen finns i det att Gud har närmat sig den syndiga världen och utfört sitt frälsningsverk i Kristus. Bara som Jesu lärjungar blir man räddad – och hans lärjungar blir man i dopet (Matt.28:18-20).

2. Vad är dopet?

Bibeln använder många bilder för att beskriva dopet.

a. Begravning och uppståndelse – Rom 6

Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli så mycket större? Nej, visst inte! Vi som har dött från synden hur skall vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte ni alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom.” (Rom 6:1-8)

I de första kapitlen i Romarbrevet anger Paulus en ovillkorlig nåd för Kristi skull. Därefter behandlar han ett möjligt argument mot detta: Får alltså en kristen synda hur mycket han vill. Svaret är överraskande: Nej, eftersom han är döpt! Efter detta följer en lysande framställning om vad dopet är. För det första är det Guds gåva, som ger gemenskap med Gud, hans död och uppståndelse och på det sättet med Guds härlighet. För det andra är det en plikt, så att den som är döpt att vara Guds egen också skall leva som Guds egen.

Dopet innebär att vår gamla människa begravs i Kristi död och en ny varelse som hör ihop med Kristi uppståndelse, en ny människa, har skapats av Gud. Det här förpliktigar den döpta till livslång helgelse, att varje dag klä av sig den gamla människan och klä sig i den nya. Det här tillspetsar Paulus i hela den senare delen av kapitlet, som det verkligen lönar sig att läsa.

I denna punkt finns som bakgrund den modell som Paulus lär också kraftigt på annat håll: Det finns en ”gammal människa” och en ”ny människa”.
Den ”gamla människan” är den som lever av egna resurser utan Kristi förtjänst. Den människan är för den kristne begravd i dopets vatten (Rom.6).
Den ”nya människan” betyder den kristnes nya ställning som kristen, friköpt i Kristus.
Ett kristet liv är att den kristen hela tiden drar slutsatsen av detta, så att hon tar av sig den gamla människan och klär sig i den nya. Ef. 4:22-24: Kol. 3:9-10.

b. ny födelse (Joh. 3:5 och Tit. 3:4-6)

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.”
Jesus svarade honom: ”Amen, amen säger jag dig. Den som inte är född på nytt kan inte se Guds rike.”
Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?”
Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig. Den som inte är född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden”.
Nikodemus frågade:”Hur kan det ske?”
Jesus svarade:”Är du Israels lärare och förstår inte det. Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. Om ni inte tror när vi talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.”
(Joh. 3:1-18)

Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra. Men när Guds, vår Frälsares godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet."
(Tit. 3:3-7)

Det tredje kapitlet i Johannes evangelium innehåller i sak det samma som kärnan i Romarbrevets första kapitel.
Berättelsen om Nikodemus skall ses i sin helhet. Den laglärde Nikodemus kommer till Herren om natten och söker Guds väg. Jesus säger, att han måste födas på nytt ovanifrån. Tanken är den samma som i Romarbrevets första kapitel: Människans egna religiositet räcker inte för att föra honom till det nya livet. Det som är fött av kött är kött och blir inte ande med några medel. Guds ingripande behövs. Johannes komprimerar detta i ”Lilla Bibeln” - så föder Gud nytt liv mitt bland döden. Till denna gemenskap hör även den nya födelsen ”av vatten och ande”.

Ordet ”nyfödelse” förekommer i NT bara några gånger. Några trosriktningar lär att nyfödelse framförallt är en upplevelse, en erfarenhet av omvändelse. När ordet kopplas till en större sammanhang och ordparet liv och död tas med ändras synfältet. Det handlar om samma stora frälsande verk som Romarbrevet talar om: Han ger liv mitt i döden och ljus i den mörkaste grav . Här är Guds verk en enda stor helhet. Många olika delar hör till detta verk, där livet förs mitt in i döden och kärleken föder på nytt, såväl som Kristi död och uppståndelse på Golgata, den Helige Ande som kallar oss, Kyrkan som välsignar med sina nådegåvor – och det heliga dopet. Dopet hör till denna helhet något som framkommer i två bibeltexter.

c. Att förenas med Kristi kropp som en lem (1 Kor: 12:12-13)

Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.”

Korint var en mycket problematisk men kär församling för Paulus. Dess problem var å ena sidan dess stora andlighet tillika som man levde i stor köttslighet. Speciellt vad gällde de andliga gåvorna såg människorna i onödan ner eller upp på varandra. I det 12:e kapitlet går Paulus tålmodigt, till och med tjatigt genom detta med dem.

Grunden för att en människa är Kristi egen finns inte i någon speciellt synlig nådegåva eller i något som finns hos människan själv. Den som den Helige Ande har döpt till en lem i Kristi kropp hör till Kristus (12:12-13). Efter detta delar den helige Ande ut en egen plats och uppgift åt varje lem i kroppen. De medför olikheter men inte olika värde. Det innebär – vackert sagt – att dopet är en prästvigning, för varje kristen har efter detta en uppgift i världen. Men grunden för att höra till Kristus är inte de olika gåvorna och uppgifterna, utan Guds nåd, som människan får som sin egen genom dopet.

d. Att iklä sig Kristus (Gal. 3:26-29)

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.”

Grundproblemet till problemet i Galaterbrevet är förhållandet mellan hednakristna och judekristna. Paulus hade lärt att hedningarna kunde bli Guds egna bara genom att lita på Kristus. Men så kom det lärare till församlingen i Galatien som undervisade att hednakristna inte var på väg till himlen förrän de hade börjat följa Mose lag och åtminstone låtit omskära sig.

I Galaterbrevet 3 kapitel säger Paulus att Gud har gett sin välsignelse åt Abraham och hans säd – åt en enda människa. Hur kan vi få del av Guds välsignelse? Paulus svar är: Denna ”säd”, en enda människa, är Kristus. När vi döps till gemenskap med honom, ikläs vi Kristus och förenas till en varelse med alla kristna och framförallt med Kristus – vi blir hans kropp. Det har inte längre någon betydelse vem som är född jude eller grek, för Guds verk ger nåden som gåva och dopet förmedlar den till oss personligen.

e. Dopet är ett förbund som ger gott samvete (1 Petr. 3:20-22)

I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.”

Petrus liknar dopet med arken och syndafloden. Dopet är som en båt, som bär den kristna när syndafloden stiger. Dess kärna är inte att människan lovar avstå från sitt förstörda liv – även det är enligt Romarbrevet 6 viktigt – utan att Gud har gjort ”ett förbund för gott samvete” Det grekiska ordet eperotema betyder ordagrant en fråga, här ett avtal som den svagare parten godkänner. ”det goda samvetets avtal eller förbund betyder således i första hand att Gud erbjuder människan förlåtelse och gott samvete, som människan tacksamt tar emot” (J. Thurén).

3. Dopet räddar och räddar inte

En central och ofta glömd poäng finns i 1 Kor.10:1-11, där Paulus jämför nya förbundet med vandringen från Egypten till det förlovade landet i GT. Då blev alla genom dopet i Röda havets vatten bli Mose efterföljare, men alla kom inte fram, eftersom de föll i otro.
Räddade Gud dessa människor undan Egypten och faraos krigstrupper. Nog räddade han dem för han förde dem med på vägen till det förlovade landet.
Kom de fram? Nej, för de försjönk i otro.
Alldeles likadant är det med dopet: I dopet har vi alla döpta på ett personligt sätt påtagligt fått del av Guds frälsningsverk, mot vilket vi tryggt kan luta oss.

Å andra sidan – vi är inte ännu framme, för resan till himlen är lång och farlig. Och när vi ser oss omkring i västra Europa ser vi många döpta, som inte färdas mot himlen utan mot förtappelsen. Där har vi en väldig uppgift, som vi får kasta oss in i med full kraft. Där ser jag för min egen del ett väldigt kall att verka i vår egen kyrka, som är svårt förvärldsligad och i stora svårigheter.

4. Brännpunkter

Utgående från det jag sagt ovan framlägger jag några teser, till vilka dem jag samtalar med kanske vill ta ställning. Om vi är överens ifråga om dessa hittar de andra frågorna sin rätta plats. Men om vi har olika åsikter i dessa, upprepas olikheterna i det fortsatta samtalet. Därför skall vi fördjupa oss i dessa:

a. Varje människa är i sig själv fullständigt under synden och räddas enbart på grund av Guds verk - också barnen.

b. Gud har fastställt dopet som vägen till räddning och därför är det nödvändig för saligheten också för barnen. Gud är likväl inte bunden så att han inte kunde frälsa även någon som inte är döpt – Gud är fri.

c. Dopet är den gåva som Gud gett oss, där han i sanning och säkert ger oss det, som vi behöver för att slippa till himlen. Kärnfrågan vad gäller dopet är: Finns Kristus i dopet eller inte och får vi syndernas förlåtelse i dopet eller inte. Ifall det inte är så, räcker inte dopet till någonting. Om det är så, behövs inget annat än detta Guds verk.

d. Dopet är förutom en gåva också en plikt. Vi har genom dopet satts in på vägen till himlen, men vi är inte ännu där. Många döpta når inte fram då de förnekar sin Herre. Men vi får lov att gå tillsammans med Guds folk mot himlen, höra till Guds folk redan här och sedan en gång där.