Hurudan är Gud? Hur kan man få reda på hurudan Gud är?

Det vanligaste sättet att förhålla sig till religiösa frågor är kanske det här: "Ja visst, Gud existerar säkert, men vi kan inte veta just någonting om honom - vi kan åtminstone inte vara säkra - och därför lönar det sig inte att fundera desto mer på de här sakerna."

Det ligger något i det här. Det är sant att hos oss inte finns någon sådan förmåga genom vilken vi skulle kunna lära känna Gud. Jag påminner mig bara några saker från lektionerna då jag gick i skriftskolan. En sak jag kommer ihåg är, att man undervisade att Gud är fördold. Gud är fördold – det betyder att Gud är utom räckhåll för oss; att vi en kall natt kan titta upp på stjärnhimlen och inse att Gud finns och att han är där någonstans, men vi når honom inte - vi ser honom inte och vi kan inte fånga honom med våra tankar.

Människan kan nog gissa sig till ett och annat om Gud. Människan är i själva verket en mästare i att göra dessa spekulationer. Vår värld är full av religioner och religiösa tankar. Men så länge talet om Gud är att "det här är vad jag tänker om saker" eller "det här är hur den store filosofen sa" så är det bara gissningar - det handlar om något som man inte har sett och som inte är känt. Där kan finnas något som pekar i rätt riktning, men i många fall sägs sådant om Gud som inte alls är sant. Till ingen nytta köper en människa i butiken en bok med tankar av stora filosofer och söker Gud i dessa skrifter. Många gör så, men man lär sig inte att känna Gud på det sättet.

Gud är fördold, men det är lika sant att man kan känna Gud. Man kan känna honom så bra att man verkligen vet om han älskar, om han dömer och om han är intresserad av mig och mitt. Gud kan man känna så väl, att mellan människan och Gud uppstår en nära relation - så nära att du kan säga: "Jag känner honom och jag är hans egen." Hur är det möjligt? Svaret på det är Guds ord. Att Gud sänder sitt ord därifrån dit våra blickar eller tankar inte når. Att Gud, med hjälp av sitt ord, börjar tala, berätta om sig själv och därmed avslöja för oss sin dolda natur.

Så här har Gud gjort. Han sände sitt ord från den plats dit vi inte ser. Det betyder två saker:

För det första gav Gud en bok. Vi tror så som kristna alltid har trott - att Bibeln är Guds ord. Att Gud utvalde vissa människor och gav dem i uppdrag att skriva vad han ville säga om sig själv till alla världens människor. Bibeln berättar vad Gud gjorde i olika situationer, vad han befallde oss att göra, hur han älskade, vad han fördömde eller vad Guds män och kvinnor undervisade om Gud. Allt handlar om hur Gud avslöjar sig för oss så att vi kan känna honom. I Bibeln talar Gud själv till oss, som inte har någon förmåga att känna honom, - han, som känner sig själv.

För det andra betyder det, att Gud sände sitt ord, att Gud själv kom in i denna värld i sitt ord. Det hände när Jesus kom hit. I Johannesevangeliet sägs Jesus vara Guds ord och Gud själv. Guds ord - det betyder att Jesus är allt det som Gud vill berätta om sig själv. Gud själv - det vill säga den osynlige, dolde Guden från någonstans långt borta blev synlig i sin Son och kom in bland oss människor. En gång bad Filippus, en av de tolv lärjungarna, Jesus att få se Gud Fader. Vad svarade Jesus?  Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? (Joh. 14:9). Se på Jesus, så ser du honom som du annars inte kan se. Lär känna Jesus allt djupare så kommer du att känna den ende sanne Guden. Fråga hur Jesus älskade, och du vet hur Gud älskar. Tänk efter om det fanns sådana saker eller människor som Jesus dömde, och du vet om Gud dömer. Tänk på vem Jesus var intresserad av, och du vet om Gud är intresserad av dig.

Bibeln undervisar oss, så att vi ska lära känna Jesus. Hela Bibeln talar om honom, och det är dess syfte att göra honom känd - det gäller redan Gamla testamentet. Och bara den Jesus som vi hittar i Bibeln är den riktige Jesus - den i vilken den dolde Guden avslöjade sig.

Bibeln är det medel genom vilket vi lär känna Gud. Och vi har inga andra medel för det än Bibeln. Att vandra i naturen hjälper inte eller att meditera om det inte åtföljs av Guds ord. Tänk på hur man förhåller dig till Bibeln. Man läser den sällan. Ännu mindre undervisas om den. Vad den säger bryr man sig inte om. Den samlar bara damm i bokhyllan. Och det finns många som säger att de inte behöver bry sig om Bibeln - att människor berättar där om sina erfarenheter av Gud och att de inte har något större värde än något annat som är skrivet om Gud. Eller så säger man att jag tror på en annorlunda gud än den som Bibeln talar om. Det här betyder att Gud försöker berätta om sig själv, men vi stänger öronen och bryr oss inte om Guds ord. Och om vi gör så, lär vi oss inte känna Gud. Man kan gissa det ena och det andra om Gud, men det är bara gissningar. Gör annorlunda än vad många andra gör. Läs Bibeln. Lyssna noga till vad det säger om Gud. Och tro vad den säger.

Bibeln är Guds ord. Det betyder inte bara att Bibeln ger oss pålitlig information om Gud. Bibeln är ännu mera fantastisk: Gud är i Ordet som finns i Bibeln. I det Ordet - när du läser det eller när du hör det undervisas - kommer Han till dig. I det Ordet talar Han till dig och lär dig att känna honom. Syssla mycket med Guds ord så kommer Gud till dig, han kommer för att undervisa dig, och du kan säga: "Jag känner honom."

"Bevisa att Gud talar i Bibeln och att den lär oss vem Gud är." Så här säger man ibland till oss kristna. Vad svarar vi? Vi kan inte bevisa det - vi kan inte heller bevisa att Bibeln är Guds ord. Vi kan inte framföra sådana argument att varje motstånd skulle upphöra och att alla skulle börja tro på Bibeln. Men ändå finns det ett övertygande argument: Jesus sa till dem som tvivlade på honom att han var Guds Son: "Om någon vill göra hans [Guds] vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv." (Joh. 7:17). Det samma gäller här. Om du läser och lyssnar till Bibeln, att du verkligen vill ta reda på om det är från Gud eller inte, så kommer Bibeln själv att övertyga dig om att det är Guds tilltal. I Bibelns ord handlar och intygar Gud själv att det här är hans ord. Du kan säga till den som tvivlar på Bibeln: Vågar du börja läsa i den här boken? Det kan hända mycket snart att du blir övertygad om att Gud avslöjar sig för dig i den här boken. Det är vad som hände till exempel för filmregissören som gjorde filmen om Jesus. När han började med filmen var han väldigt skeptisk till Bibeln. För filmens skull var han tvungen att läsa mycket i Bibeln. Innan filmen var klar hade Gud gett honom tron ​​på att denna bok var Guds tal.

Är dessa saker så viktiga då? Är det viktigt att veta om Gud älskar mig och om han är intresserad av mig? Javisst, det är det. I själva verket är ingenting annat lika viktigt som att känna Gud. Det här är det viktigaste av två skäl.

För det första: Människan skapades ursprungligen till Guds avbild, och det betyder att människan var tänkt att leva på ett sådant sätt att hennes relation till Gud var i ordning. Och det kan den inte vara om du inte känner Gud. Om du lever annorlunda än vad du är tänkt att göra följer många slags ondska av det. Kanske livet verkar bara så värdelöst på något sätt. Eller i hjärtat finns en oförklarlig oro som man försöker tillfredsställa med utlandsresor eller en stiligare bil. "Mänskans hjärta är oroligt tills det finner vila i Gud." Så skrev kyrkofadern Augustinus för länge sen. Det är fortfarande sant. Jag är säker på att denna rastlöshet, som plågar så många idag är följden av just det att relationen till Gud inte är i ordning. Tyvärr är det få som söker frid för sina hjärtan där den finns att finna. Den finns i att känna Gud. Också en troende kan komma att på något sätt börja förringa betydelsen av relationen till Gud och börja söka allt ivrigare efter mening med sitt liv på annat håll. Och när det händer, försvinner meningen ur livet.

Sedan finns det en ännu viktigare orsak till varför dessa saker är så viktiga: Efter detta liv börjar evigheten. Vad som sedan händer med mig bestäms då enbart av om det finns en relation mellan mig och Gud och om relationen är i ordning. Och den relationen kan bara vara i skick om jag känner Gud. Om förhållandet är i ordning, öppnar Gud dörren till himlen för mig. Om inte, kommer jag att vara skild från Gud för alltid. Ingenting är lika hemskt som att gå förlorad. Och därför är ingenting lika viktigt som att känna Gud.

Sedan frågar vi: Hurudan är Gud?

Vi vet eller förstår inte allt om Gud. Ibland handlar Gud för att överraska eller till och med såra oss. Eller så avslöjas om Gud något som vi inte hade kommit att tänka på, fastän vi hade läst Bibeln. Gud var annorlunda än jag trodde. Och det finns sådana frågor om Gud som vi vill ha svar på, men som Gud inte ger något svar på. Vi förstår inte allt om Gud. Men åtminstone vad vi behöver veta, det säger Gud så tydligt i Bibeln, att det inte blir oklart för någon.

Hurudan är Gud? Han är oerhört mäktig. Han är väldig i sin kraft, visdom och ära. Han härskar över hela universum. Psaltarpsalmen talar om en enorm stjärnhimmel och säger att Gud är så mycket väldigare. Det är vad Gud måste vara - annars skulle han inte ha kunnat göra allt detta och han hade inte kunnat hålla allt vid makt. Den Gud som håller allt i sin hand - hela denna värld - är den store Guden. Samtidigt som Bibeln talar om Guds storhet, säger den att denna stora Gud bryr sig om en liten person på en liten planet i hela världsaltet. Vad som händer med den här personen betyder mycket för honom. Han är intresserad och bryr sig om en enskild person. Jesus visar att sådan är Gud. Jesus lade märke till en man. Han stannade och tilltalade en enskild person - även om det fanns hundratusentals andra runt omkring. Det här är exakt vad Gud gör. Du är så viktig för den store Guden, han är så intresserad av dig att han kommer till dig, stannar framför dig, pratar med dig och lyssnar på dig och dina bekymmer och vill vara med dig.

Det är kanske svårt att tro det här - med miljarder människor i vår värld. Tro det eller inte, det är så fortfarande. För den stora Guden är detta möjligt. Det här är en oerhört underbar sak: Gud bryr sig om mig. Det jag företar mig är känt för honom. Och å andra sidan är det en allvarlig sak: Gud ser mig var jag än är. Jag kan inte undkomma Gud på något sätt. Jag kan inte gömma mig för Gud bland den stora massan. Också där hittar Gud mig.

I Jesaja 6 berättar profeten om sin enorma upplevelse: Han mötte Gud. Inför Gud insåg Jesaja den djupa motsättningen mellan honom och Gud. Han var en syndig människa och Gud är ren och helig. Och när Jesaja fattade det, ropade han: "Ve mig! Jag förgås." Det här är Gud - han är helig. Från att ha läst Bibeln kommer du kanske ihåg kvinnan som överraskades med äktenskapsbrott och släpades inför Jesus. Hon förstod, att hon nu stod inför den helige Guden. Och hon visste att hon hade förtjänat Guds dom med sitt leverne. Kvinnan föll till marken och väntade på att domen skulle komma. Kvinnan hade alldeles rätt. Gud hatar synd - hatar verkligen och hatar djupt. Han hatade det som kvinnan hade gjort. På samma sätt hatar Gud att du sa fula saker till din arbetskamrat, eller för att du är tvär mot din granne eller för att du fuskade med din skattedeklaration. Gud accepterar inte synd - på intet sätt. Han är så helig att han kräver straff för synd. Du har syndat - precis som jag - och därför har vi förtjänat Guds dom.

Fick kvinnan som hade släpats inför Jesus vad hon hade förtjänat? Nej, det fick hon inte. Jesus behandlade henne annorlunda än vad han borde ha gjort. Han dömde henne inte, även om det skulle ha varit rätt. Han älskade och förlät. Han hade makt att göra det eftersom han sonat alla synder på korset. Så här behandlar Gud också dig. Han kommer inte för att döma dig, även om du förtjänar domen. Han förbarmar sig. Nu gör Gud så här. Sedan en annan gång är han domare. Men nu är nådens tid. Nu förlåter han alla synder och ger evigt liv.

Gud blidkade sin vrede, som riktade sig mot all synd, genom sin Sons död. Och därför älskar han dig, trots dina synder. Han älskar så mycket att han bryr sig om dig, att han tar hand om dig och vill att du ska komma till honom i himlen.

Vad betyder det att frukta Gud? Det är att fatta Guds storhet. Att Gud är så stor, att jag inte kan behandla honom som en jämbördig kompis. Själv är jag just ingenting vid sidan av den stora Guden. Mina åsikter är ingenting i förhållande till hans ord. Den som begriper detta, ärar Gud, lyssnar noga på vad han säger och vill lyda honom.

Och vidare, gudsfruktan är insikten att jag är helt beroende av den store Guden. Att hela mitt liv är beroende av det som Gud ger mig - oavsett om han ger mig dagligt bröd, hälsa eller en morgondag. Och att hela min frälsning beror helt på om Gud är barmhärtig mot mig. Därför vågar jag inte förarga Gud. Om jag förargar honom och han avvisar mig, kommer det säkert att gå illa för mig på alla sätt. Gud hatar att man inte bry sig om honom och hans ord. Jag vågar inte leva utan att bry mig om Gud och hans vilja för det gör den helige Guden vred. Denna rädsla kallas för att frukta Gud.

Vad betyder det då att älska Gud? Det handlar om att inse hur otroligt god Gud är mot mig. Han tar hand om mig. Han dömer mig inte alls, trots att jag förtjänar domen. Han ger mig evigt liv, trots att jag hör till förtappelsen. När jag inser det här föder det hos mig kärlek till Gud, som är så otroligt god mot mig. Om jag älskar någon vill jag behaga honom, jag vill bo nära honom och tjäna honom. Så gör jag också mot Gud, om jag älskar honom.

Dessa båda innebär en relation till Gud. Att frukta Gud - att inse Guds storhet och insikten att jag är helt beroende av honom och det är därför jag inte vågar förarga Gud. Och att älska Gud - att inse hur god och barmhärtig Gud är.