Människan är skapad för evigheten. Att bryta mot Guds vilja innebär död, och den har drabbat oss alla. Döden får ändå inte sista ordet. Det har Gud.

När vi dör upphör nådatiden. Här i den skapade världen får vi leva av Guds gåvor även om vi inte skulle bry oss det minsta om honom. Hur är det då när pengarna, skönheten, ställningen, hälsan eller livet tas ifrån oss? När vi nakna möter Gud, som har gett oss livet, och han frågar: hur har ni förvaltat gåvan? Då behöver man ändå inte vara naken. Bibeln lär oss, att vi bär i tron en oändligt vitskinande dräkt, Kristi helighets dräkt. Den har getts oss i dopet och tagits emot i tro.

Hur är det då med tiden efter döden? Är de döda i ett sömnliknande tillstånd före den sista dagens uppståndelse? Av Bibeln får man det intrycket, att människan genast efter döden förflyttas till en annan verklighet. Det avgörande verkar inte vara väntetidens längd utan om väntan är lycklig eller smärtsam? När samvetet är gott och vet vem som möter, är det gott att vänta.

"Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom."
(1 Tess. 4:13-14)