Bibeln placerar inte himmelen någonstans här i den skapade världen. Himlen är där, där Gud är allt i alla. Den finns ”bortom stjärnhimlen”.

I Bibeln sägs det: ”Han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se.” (1 Tim. 6:16).

Vi kan således inte nå Gud, inte ens med de forskningsprogram som vi utforskar rymden med, inte ens med våra tankar. Han själv har trätt fram ur sin fördolda och mäktiga storhet och uppenbarat för oss vad man bör veta om himlen. I Bibeln, och i synnerhet i Uppenbarelseboken, används många bilder för att beskriva himlen. Dessa bilder kan man inte sammanställa till någon enhetlig helhet. Hur skulle en kubformad stad se ut, där gatorna är av guld? Eller en fantastisk gudstjänst som aldrig upphör men som alltid förnyas. Eller en trädgård, vars skönhet inte kan jämföras med något annat. Vad betyder det att Gud själv torkar tårar ur våra ögon?

De gamla kyrkofäderna har talat om himlen som ”ett lycksaligt skådande av Gud”. – Åtminstone för mig finns här redan tillräcklig orsak att vilja komma och se allt detta.

"Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem."
(Upp. 21:3)