En rik man frågade en gång av Jesus hur han skulle få evigt liv. Mannen hade levt ett bra liv. Jesus befallde honom att sälja sin egendom, ge pengarna till de fattiga och följa honom. Mannen blev bedrövad – det var att kräva för mycket! Jesu lärjungar blev förbryllade: ”Vem kan då bli frälst?” Jesus svarade: ”För en människa är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”
Det här är den kristna trons svar. Vi är bundna av själviskhet. Vi älskar oss själva mer än andra. Våra ansträngningar att uppnå frälsning är själviskhet – för att jag ska bli frälst! Har vi något hopp? Den kristna trons svar skiljer sig från alla de andra religionernas svar. Det centrala är inte människan själv, inte heller vad människan bör göra. Blicken riktas i stället på Jesus Kristus. Han gjorde det som ingen av oss kan. Han gjorde vår förlorade sak till sin inför Gud och sonade vår ondska på sitt kors.
I Guds hjärta finns nu den fullkomliga förlåtelsen. I evangeliet meddelas det oss. Vi äger den genom tron. I tron på Jesus blir vi frälsta för himmelen. Eftersom jag är döpt i Faderns, Sonens och den helige Andes namn vet jag att mitt liv tillhör Gud. Jag försöker då inte själv sörja för mitt liv inför Gud utan jag accepterar att Jesus sörjer för mig. Jag kan vara viss om att jag kommer till himmelen, eftersom jag kan vara viss om Jesus och hans gärning på korset.
"Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig."
(Ef. 2:8,9)
Den frälsande tron är ingen naturlig inre egenskap hos människan, utan det är Guds gåva, som kommer utifrån till människan. Människan kan inte själv föda tron eller själv besluta att man blir en troende, utan det är helt beroende på Guds verk.
Gud föder tron genom nådemedlen. Det egentliga nådemedlet är Guds Ord. I dopet är Ordet förenat med vattnet, i nattvarden med brödet och vinet och i bikten med förkunnande av den enskilda förlåtelsen.
Genom Guds Ords förmedling talar den Helige Ande till människan, kommer till hennes hjärta och åstadkommer tro där. Den Helige Andes viktigaste uppgifter är att föda tro och stärka den.
Om du funderar på om du har tro eller om din tro är tillräcklig, kan du be Gud stärka din tro. Det här är en begäran, som Gud alltid svarar positivt på. Du kan tryggt lita på att Gud ger dig tron, oberoende av dina egna känslor eller egenskaper. I församlingens gemenskap gör den Helige Ande bilden av Jesus Kristus som din frälsare tydligare och övertygar dig om att nåden räcker också för dig. Tron är inte något man själv kämpar sig fram till utan Guds verk i människan.
”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.”
(Rom 10:17)
En troende kristen är medlem i en församling. Hon lever i gemenskap med andra kristna och lyssnar till Guds ord, deltar i bönen, i den gemensamma missionsuppgiften och i nattvarden. Allt det här stärker tron och bevarar henne i den. På det här sättet tar den helige Ande hand om en kristen.
Guds bud förpliktigar alla människor. En kristen kan inte leva utan att bry sig om den käre himmelske Faderns vilja.
Var och en har sin egen kallelse här i tiden och Gud förväntar sig trohet av oss i tjänst för våra närmaste. Under kravens tryck märker vi ändå snabbt att våra kraftresurser är begränsade. Vi känner av vår otillräcklighet. Lockelsen att göra emot Guds vilja frestar och får oss ofta att falla i synd.
Den synd som bor i människan – också i den troende – ända till livets slut spjärnar emot och leder bort från Guds viljas väg. Därför behöver vi ständigt förlåtelse, bön och kraft ur Guds ord.
Ett liv i tron är ändå inte bara att försaka och en ständig kamp till att bli en bättre människa. En kristen lever i Guds barns frihet med ett tryggt sinne eftersom allt sist och slutligen är nåd. Tro, hopp och kärlek ges oss som en gåva i Jesus Kristus. Därför vill en kristen leva nära Jesus.
Jesus sade:
”Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.”
(Joh. 15:9).
Gud, dra mig in på din väg – nära Jesus. Låt mig inte gå vilse.
Frälsningsvisshet kan inte grunda sig på en människas verk eller känslor, därför att de alltid är ofullkomliga och växlande. Vissheten kan grunda sig endast på Guds verk och löften.
För det första undervisar Bibeln att Gud har älskat världen och försonat den i Jesu död på korset. Jesus har alltså dött för dig.
För det andra är du förenad och delaktig i Jesu frälsningsverk om du är döpt. Du har alltså personligen fått del av den frälsning som hör till hela världen.
För det tredje lär Bibeln att den är frälst som tror evangeliet och blir döpt.
Det viktigaste i tron är inte dess styrka utan dess objekt: Kristus och Guds löften. Att tro innebär egentligen att den som är hjälplös ber Jesus om hjälp, som ger syndernas förlåtelse, och Bibeln lovar: ”Den som ropar om hjälp i Herrens namn, han skall bli frälst.” Också en sådan tro är Guds gåva och inte människans eget verk. Om du alltså som döpt vänder dig till Jesus för att be om syndernas förlåtelse och ber om frälsning är du på frälsningens väg.
En bekräftelse på din tro får du i nattvarden och de löften som Jesus ger där.
”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag
skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. ...Den som äter mitt
kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.”
(Joh 6:54,56)
All religions answer the question of how to live a good life and get close to God. Christianity gives a different answer. The focus is not on us, but on what God has done.
Alla religioner svarar på frågan hur människan kan leva ett gott liv och komma nära Gud. Kristendomen ger ett annorlunda svar. Det är inte människan som är i centrum utan vad Gud har gjort.
Andra religioner ger anvisningar om att lyda gud, göra gott eller försöka sitt bästa för att få välsignelse i livet och nå frälsning. Kristendomens budskap är ett annat: allting som behövs för att vi skall kunna få välsignelse och frälsning är redan gjort för oss. Vi kan inte rädda oss själva, men Jesus har sonat våra synder. Vi blir frälsta enbart av nåd, genom att ta emot den gåva som Gud ger oss. Vi behöver inte prestera något för att få Guds kärlek. Han älskar oss – fullständigt. Vi får vila i tron på Kristus och tjäna våra medmänniskor med den kärlek som vi fått av Gud.
Kristendomens kärna är Guds nåd. Det är bara nåden i Kristus som frälser. Alla religioner som bygger på människans egna försök och prestationer leder bara till fördärv och hopplöshet.
Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom
genom mig.
(Joh. 14:6)
Herre, jag vill tro på dig, men jag är svag och osäker. Hjälp mig!
Visst finns de. Guds skapelseverks begränsas för all del inte enbart till det synliga och den verklighet som vi kan erfara med våra sinnen, så som människan i sitt högmod tänker. Vi kan inte behärska Guds skapelseverk. Guds värld är mycket mer fullkomlig, färgrik, rikare och förunderlig än vad vi förmår utforska med vår naturvetenskap.
Änglarna är ändå inte någon huvudsak för den kristna tron, fastän vi ibland upplever någon sorts änglaboom. När du läser evangeliet, lägger du märke till att änglar uppträder vid speciella skeden i Jesu liv. De understryker vår frälsnings grund uttryckligen som budbärare. Man kallar dem också tjänsteandar. De utför alltså på jorden de uppgifter som Gud har gett dem. Framför allt tjänar de det grundsyftet att vi ska komma till himlen.
”Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?”
(Hebr. 1:14)