Människan är skapad för evigheten. Att bryta mot Guds vilja innebär död, och den har drabbat oss alla. Döden får ändå inte sista ordet. Det har Gud.
När vi dör upphör nådatiden. Här i den skapade världen får vi leva av Guds gåvor även om vi inte skulle bry oss det minsta om honom. Hur är det då när pengarna, skönheten, ställningen, hälsan eller livet tas ifrån oss? När vi nakna möter Gud, som har gett oss livet, och han frågar: hur har ni förvaltat gåvan? Då behöver man ändå inte vara naken. Bibeln lär oss, att vi bär i tron en oändligt vitskinande dräkt, Kristi helighets dräkt. Den har getts oss i dopet och tagits emot i tro.
Hur är det då med tiden efter döden? Är de döda i ett sömnliknande tillstånd före den sista dagens uppståndelse? Av Bibeln får man det intrycket, att människan genast efter döden förflyttas till en annan verklighet. Det avgörande verkar inte vara väntetidens längd utan om väntan är lycklig eller smärtsam? När samvetet är gott och vet vem som möter, är det gott att vänta.
"Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom."
(1 Tess. 4:13-14)
Hos Jesus.
Det är helt förståeligt att vi är rädda för döden. Döden och dess kompanjoner – sjukdomar, olyckor, katastrofer – är helt enkelt uttryckligen onda, och hör inte till Guds skapelseverk. Döden är sannerligen inte något naturligt och det lönar sig inte att bli kamrat med den. Paulus kallar döden den sista av fiender.
Men Jesus är det säkraste beviset på att man inte behöver låta döden och dess tråkiga tjänare säga det sista ordet. Jesus har övervunnit döden och som hans egen klarar också du dig som segrare undan döden. Lita på Jesus – han besegrar också din död i ett enda svep!
Och fastän du fortfarande ändå skulle vara rädd, så gör som ett förskräckt barn, gå till Far. Han behärskar situationen fastän natten skulle vara dyster och lång. Känslorna bedrar ofta, men den tro som litar på Guds ord håller.
Jesus sade:
"Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
(Joh. 11:25-26)
Det här är en av de svåraste frågorna och man tvekar inför svaret. Det är som att balansera på en knivsegg. Den allmänna uppfattningen är att alla människor kommer till himmelen när de dör. Vad man sedan menar med himmelen varierar från person till person. Gud å sin sida säger i sitt ord, att han vill att alla människor ska bli frälsta. Men å andra sidan säger han också, att alla inte blir det. Det finns en dubbel utgång på andra sidan dödens port. (Se följande fråga, "Finns helvetet?").
Hur gärna skulle man inte önska, att man kunde försäkra sig om att alla kommer till himmelen. Men tyvärr kan man inte det med Bibeln som stöd. Ingen människa kan med säkerhet avgöra var en annan människa hamnar efter döden. Saken kan inte heller avgöras på basen av en människas muntliga bekännelse eller hennes leverne. Det är endast Gud som känner en människas hjärta och därför är det Han som avgör saken.
Den konkreta frågan är alltså: Kommer vi att se våra nära och kära där i himmelen? De som är döpta och har dött i tron på att Jesu försoningsblod, som utgöts på Golgata kors, renar oss från all synd och öppnar vägen in till Guds himmel, de kommer att vara där. Om vi i vår kamp mot frestelser och synd förlitat oss på förlåtelsen i samma Jesu försoningsdöd i vårt ställe, så kommer vi att mötas där inför Guds tron i himmelen och alla som dött i tron kommer att vara tillsammans med honom i all evighet.
"Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, … En av de äldste frågade mig: ’Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?’ Jag svarade: ’Min herre, du vet det.’ Då sade han till mig: ’Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod."
(Upp. 7:9,13,14)
Men kan vi påverka tillståndet efter döden? I de olika religionerna försöker man på olika sätt blidka gud eller gudarna så att den avlidnes situation ska förbättras där på andra sidan. Man offrar t.ex. djur, förrättar mässor eller ber böner för den avlidne. Men Jesus ger inte några sådana löften. Frågan avgörs här i tiden.
Jesus, som är ett med Fadern och den helige Ande, ger klart besked i Joh 3:16-18:
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”
Det gör det. Gamla testamentet talar ganska sparsamt om tillståndet efter döden, men när vi kommer till Nya testamentet och till Jesus gör uppenbarelsens ljus att den här dystra verkligheten blir klar. Jesus säger om helvetet, att det inte var iordningställt för människorna utan för djävulen och hans änglar. Helvetet omnämns som den eviga elden, den brinnande sjön, mörkret, att bli utanför, gråt och tandagnisslan. Eftersom vi inte kan säga hur konkret de här bilderna ska förstås, kan vi, enligt mig, nöja oss med den här definitionen: helvetet är en evig skilsmässa från Gud och från all Hans godhet. En kristen borde inte intressera sig på annat sätt för helvetet än hur man undviker det. Och vi ska komma ihåg, att Jesus kom till den här världen inte för att skrämma oss med helvetet, utan för att friköpa oss för himmelen. Också dig!
Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.
(Matt. 25:41)
Bibeln placerar inte himmelen någonstans här i den skapade världen. Himlen är där, där Gud är allt i alla. Den finns ”bortom stjärnhimlen”.
I Bibeln sägs det: ”Han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se.” (1 Tim. 6:16).
Vi kan således inte nå Gud, inte ens med de forskningsprogram som vi utforskar rymden med, inte ens med våra tankar. Han själv har trätt fram ur sin fördolda och mäktiga storhet och uppenbarat för oss vad man bör veta om himlen. I Bibeln, och i synnerhet i Uppenbarelseboken, används många bilder för att beskriva himlen. Dessa bilder kan man inte sammanställa till någon enhetlig helhet. Hur skulle en kubformad stad se ut, där gatorna är av guld? Eller en fantastisk gudstjänst som aldrig upphör men som alltid förnyas. Eller en trädgård, vars skönhet inte kan jämföras med något annat. Vad betyder det att Gud själv torkar tårar ur våra ögon?
De gamla kyrkofäderna har talat om himlen som ”ett lycksaligt skådande av Gud”. – Åtminstone för mig finns här redan tillräcklig orsak att vilja komma och se allt detta.
"Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem."
(Upp. 21:3)
Gud, också jag vill komma till himmelen. För mig dit!