Nattvarden är de döpta kristnas måltid. I den Lutherska kyrkan får de som gått i skriftskola och är konfirmerade delta i nattvarden ensam. På det här sättet har man velat försäkra sig om att de som deltar förstår nattvardens betydelse och kan göra skillnad mellan den heliga måltiden och vanligt ätande och drickande. Därför får också barn som har fått undervisning åtnjuta nattvarden i sällskap av sina föräldrar eller faddrar. Andra får komma för att bli välsignade.

Ibland kan tröskeln upplevas vara hög för att gå till nattvarden. Jag menar, den tröskel som finns i människors tanke. Det känns som om jag inte skulle duga för nattvarden. Det känns som om jag borde vara bättre och att min tro borde vara starkare. Om man tänker så här, så har sakerna hamnat upp och ner. Nattvarden är inte till för att vår godhet eller fromhet ska synas. Det är inte en samling för dem som lyckats. Tvärtom: nattvarden är till för dem som behöver förlåtelse. Vid nattvarden förbarmar sig syndares Vän och Frälsare över dem som misslyckats. Nattvarden är till för alla dem som vet sig behöva förlåtelse. Den är inte till för dem som inte behöver Jesus.

Bibeln varnar för den risken att man äter och dricker Kristi kropp och blod sig till doms. Vissa av dem som i tiden fick den här varningen firade nattvarden på ett sådant sätt att de inte märkte att de åtnjöt nattvarden. Man åt och drack, någon kunde vara i fyllan, och nattvardsbrödet och -vinet kunde bli ätet och drucket tillsammans med det andra utan att man märkte det. Paulus skriver att den som åtnjuter nattvarden utan att tänka efter att det är fråga om Kristi kropp, äter och dricker en dom över sig. Varningen har ofta förståtts på det sättet att det förbjuder dem att komma till nattvarden som inte är goda människor och vars tro inte är stark nog. Det inte fråga om det.

"Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer."
(1 Kor. 11:26)