Jag blev döpt någon gång för länge sen. Vad har dopet för betydelse nu? Eller har det överhuvudtaget någon betydelse?

Åtminstone mig påminner mitt dop om en alldeles betydelsefull sak. När jag var liten och döptes behövde jag inte göra något, inte kunna, orka, lyckas eller förändras. Inte ens något eller litet. Sådan jag var dög jag för Gud utan att göra något, utan att kunna eller förändras till det bättre. Jag dög av den orsaken att Jesus har dött för mig och försonat mig med Gud. Om det var så då, så är det likadant nu. Det här påminner dopet mig om.

Hur skulle det vara om vi varje morgon skulle säga till oss själva vad dopet påminner oss om: Sådan jag är, är jag Guds egen och på väg till himmelen. Sådan jag är får jag trygga mig till Jesus. Av det här får jag ett gott sinne och tacksamhet samt kraft att leva som kristen och förverkliga ens litet av Guds vilja.

Bibeln lär oss, att vi blir frälsta av nåd. Att bli fräst av nåd är just det, att jag får vara Guds egen utan att ha förtjänat det och får tillträde till det eviga livet, just sådan jag är. Allt detta får jag tack vare Jesu förtjänst. Frälsningen av nåd äger varenda en som är döpt och tror på Jesus.

Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det...
(Ef 2:8)