Den här frågan har människor funderat över genom alla tider. Om det finns en allsmäktig och god Gud, varför tillåter han krig, hungersnöd, mord och annat som skadar? Borde han inte ha makt att förhindra allt detta?
Bibeln lämnar den här frågan öppen. En del svar ges, men många frågetecken kvarstår ändå. En av synpunkterna i Bibeln är den, att det i världen finns mycket lidande som människan själv har orsakat. Det är just människan själv som står bakom krig, våldshandlingar, otrogenhet och andra situationer som djupt sårar oss. Människan kan inte skylla de här sakerna på Gud utan måste istället se sig själv i spegeln.
I världen finns det trots allt också mycket lidande som inte människan orsakat, till exempel många sjukdomar och naturkatastrofer. Varför förhindrar inte Gud dem? Det är och förblir en gåta för oss. Det verkar ändå vara så att motgångar kan utgöra tillfällen genom vilka Gud kallar människor till gemenskap med honom. Kanske en mening med lidandet är att människan skall bli påmind om sin egen litenhet och därmed vända sig till Gud. Lidandet för också människor närmare varandra, och det är Guds vilja att vi hjälper andra som är i nöd.
Till vår tröst och vårt hopp har vi budskapet om den uppståndne Kristus – han som besegrat smärta och lidande.
Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som
har en bedrövad ande.
(Ps. 34:19)
Gud, all ondska och allt lidande gör mig ängslig. Rädda oss från det onda!
Bibeln berättar inte allt. Den talar bara om det som är nödvändigt med tanke på människors frälsning. Ondskans ursprung hör till de ämnen som Bibeln säger mycket litet om.
De första kapitlen i Bibeln berättar att människan ursprungligen hade friheten att välja mellan gott och ont. Människan och världen skapades goda, men människan valde det onda under inflytande av Satan. Också Satan är en varelse som är skapad av Gud. Om honom berättas att han från början var en ängel som gjorde uppror mot Gud. Satan lockade människan att handla emot Guds vilja, och därifrån började ondskan sprida sig i världen.
För oss förblir det ett mysterium varför Gud alls tillät ondskan att komma in i världen. Det står i alla fall klart att Gud själv besegrade det ondas makt när han föddes som människa och dog på korset för våra synders skull. När den första människan valde det onda blev han och samtidigt hela människosläktet slavar under synden. Vi förlorade vår fria vilja. Jesus Kristus kom för att köpa oss fria från syndens slaveri, och enbart genom Jesus kan vi bli fria att leva enligt Guds vilja.
Jesus svarade: Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är
syndens slav. Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen
stannar där för alltid. Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen
fria."
(Joh. 8:34–36)
Gud, du ger inte svar på alla mina frågor. Hjälp mig att inte bli besviken. Låt mig istället kunna fokusera på att höra det som du har sagt.
Synd kan man beskriva på många sätt. Det är tankar, ord och handlingar som är förvrängda, vilseledda och upproriska. Gemensamt för all synd är att den gradvis för en allt längre bort från själva livet. Kort sagt innebär synden att hjärtat överger Gud.
I alla människor bor en benägenhet att välja det onda. Detta kallas arvssynd, och dess följder är olika onda tankar, orätta handlingar och ord, samt ovilja att göra gott. Synden skadar, söndrar och förstör livet. Man kan finna exempel på det såväl i ens eget som i andras liv. Att detta är människans verkliga situation avslöjas senast när man läser Guds ord.
Enligt Bibeln är varje människa syndig. Ingen av oss kan undgå synden eller dess följder. Synden skiljer oss från Gud och hans helighet. Den värsta följden av synden är döden och en evighet skild från Gud. Människan klarar heller inte av att inför Gud sona synderna eller deras följder. Bara Gud kan hjälpa oss.
Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som
rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus
Jesus har friköpt dem."
(Rom. 3:23–24)
Gud sände sin egen Son för att dö på korset för våra synders skull för ungefär 2000 år sedan. Jesus Kristus som spikades upp på korset bar på sina axlar all din själviskhet, otro, girighet, oärlighet och alla dina andra synder. Gud bekräftade syndernas förlåtelse när han uppväckte sin Son från de döda.
Man får synderna förlåtna genom att tro på den försoning som Jesus gjorde på korset. Det är fråga om en gåva som ges till oss helt gratis. Man behöver inte först reda upp problemen i sitt liv och inte heller pressa fram tro ur sig själv. Vi får helt enkelt ta emot den nåd som färdigt finns för oss att få. Gud visste att vi inte klarar av att sona våra egna synder, och därför gjorde han det själv.
Tack vare Jesus får också du lita på förlåtelse för alla dina synder när du tror på honom. Oberoende av hurudan du är eller vad du har gjort så får du vara viss om att du är benådad. Inför Gud räcker inte våra goda gärningar eller förtjänster – det är onödigt att försöka peka på dem. Den enda gärning som räcker till för Gud är Jesu död på korset.
Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han
tillräknade inte människorna deras överträdelser ... Den som inte
visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att
vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."
(2 Kor. 5:19,21)
Gode Gud, tack för budskapet om korset. Tack att jag för Jesu skull får tro att mina synder är förlåtna.
Människan har svårt att helt förstå hur farlig syndens makt är. Om vi verkligen såg hur stor kraften till förstörelse är, så skulle vi nog inte ens fundera på en sådan här fråga.
Till syndens natur hör att den skiljer oss från Gud, från livgivaren och frälsaren. Varför göra uppror mot honom som ovillkorligt älskar oss och offrar sig för vår skull?
Synden skadar såväl den som syndar och människor runt omkring. Att synda med vett och vilja innebär att förringa att Jesus led för vår skull. Han måste ju dö just på grund av människornas själviskhet och olydnad! Den som har insett hur dyrbar denna förlåtelse är, kan inte oberört fortsätta leva i synd. Synden är alltid ett brott mot livet självt, fastän vi inte själva skulle se dess följder tydligt. Det finns alltid konsekvenser av synden, antingen för den som syndar eller för andra människor.
Om man syndar avsiktligt skadar det samvetet och leder snabbt till otro. Den som är kristen har i dopet förts från mörkret till ljuset och är kallad till att med Guds hjälp kämpa emot synden och ondskan.
... kämpa den goda kampen, i tro och med ett rent samvete."
(1 Tim. 1:18–19)
Gud, beskydda mig från synden och allt ont. Led mig så att mitt liv och mina handlingar är enligt din goda vilja.
Dörren till Guds nåd står öppen så länge hjärtat frågar: "Kan jag ännu bli förlåten?" Så länge hjärtat blir bedrövat av synden utgör det en säker plats för Jesu förlåtelse.
Ibland kan vi vilseledas till att tänka att nåden inte räcker för oss. "Mina synder är så stora att de omöjligt kan förlåtas längre." Sådana tankar viskar den onde gärna i vårt öra. På så vis vill han leda oss bort från Gud. Det är sant att det man har gjort kan inte göras ogjort, men Guds nåd räcker till för att täcka alla synder. Vi får alltså tryggt lita på Guds förlåtelse.
Som syndiga människor faller vi ofta på nytt i samma synder. Gud ger ändå sin förlåtelse om igen. Bara genom hans förlåtelse får vi kraft att kämpa mot synden. Synden är en farlig fiende, och kampen mot synden fortsätter livet ut.
Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut
med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din
trofasthet. ... Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den
själ som söker honom."
(Klagov. 3:22–23, 25)
Gud, det sägs om dig att "din nåd varar i evighet". Tack att jag får lita på det ordet. Rena mig och ge mig en ny början i livet.
Att förlåta kan vara verkligt svårt, rentav omöjligt. Bibeln uppmanar oss ändå att både be om förlåtelse och ge förlåtelse. Det står rentav att vi inte blir förlåtna om vi inte förlåter andra. Vad finns då för hjälp när hjärtat är fyllt av bitterhet och ovilja att förlåta?
För det första är det viktigt att vi bekänner den här synden inför Gud. Vi lägger fram inför honom det faktum att vi inte klarar av att förlåta. För Jesu skull får vi tro att synden är förlåten. Samtidigt ber vi att Gud i sin nåd skall verka i oss och hjälpa oss att ge förlåtelse åt andra. Bara genom hans nåd kan såren i vårt hjärta bli riktigt helade. Det kan hjälpa att även diskutera med en terapeut, präst eller den person som sårat oss.
Förlåtelsen är ett beslut som vi fattar. Känslomässigt kan förlåtelsen ändå vara en lång process. Det kan rentav gå flera år innan vi är fria från känslan av bitterhet. Också i sådana fall är det viktigt att vi låter bli att hämnas.
Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra,
liksom Gud i Kristus har förlåtit er."
(Ef. 4:32)
Gud, du känner min situation och mitt inre. Beskydda mig från hårdhet och bitterhet.
Bibeln berättar också om Djävulen, även om det så sker bara genom antydningar. Han är inte någon motkraft jämbördig med en god Gud utan han hör själv till Guds skapelse. Orsaken till Djävulens ondska var uppenbart den samma som senare fick människan att falla i synd: högmod, vilja att göra sig jämlik med Gud. Eftersom Gud har en fullkomligt god vilja med tanke på sin skapelse så innebär brott mot denna vilja idel ondska. Därför förkroppsligar Djävulen gudlösheten och Guds motsats (fastän han egentligen inte är kroppslig).
Hur verkar då Djävulen? Bibeln undervisar, att han är verksam i ”olydnadens människa”. Om vi inte följer Guds vilja, följer vi Hans motståndares vilja och vi hör till Djävulens maktsfär. Men när vi kan bekänna att Jesus är vår Herre och Frälsare, då har vi bytt sida.
"Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna."
(Ef. 6:11-12)