Vi älskar våra barn och vill dem det bästa. Ger vi dem det?

Det bästa är inte att vi ger barnet en chans att utöva en bra hobby - hur viktigt det än är att ha en hobby. Inte heller är det det bästa att vi betalar barnets utlandsresa eller köper häftiga leksaker till lekrummet. Det bästa är tron på Jesus.

En vän till mig som länge undervisat sina barn i trosfrågor sa: "Ett barns hjärta är nästan alltid som den goda jorden i liknelsen." Barnet är öppet och tar emot det som det blir undervisat i. När människan växer upp stänger hon sig inne och det är mycket svårare att tillägna sig trons övertygelse, även om det inte är omöjligt - för Gud är ingenting omöjligt. Därför är det så viktigt att tala om Gud just med barnen.

De flesta av dem som har lärt sig Bibelns lärdomar som barn tror eller återvänder till tron efter att de gått andra vägar och sedan märkt att de är på fel väg. Kanske har föräldrarna inte hunnit få uppleva det och dör med sorg över att barnet lever i otro. Det har sagts att ett barn från ett troende hem lever antingen i tro eller med dåligt samvete och kan inte kämpa emot samvetet i all oändlighet.

Det här är också orsaken till att vi måste lära våra barn Bibelns undervisning eftersom våra barn kommer att lära sig så mycket annat under samma tid: trosfrågor ignoreras, de förnekas, barnets tankar fylls helt av något annat, eller vår tro blandas med sagor och andra religioner. I synnerhet TV lär barnen det här.

Vad ger tron barnet?

Vår Martti var rädd för att gå till sängs. Min fru och jag hörde ord från barnets mörka rum, ord som sades med en fyraårings allvar: "Gode Jesus, ge mig en god sömn." Och på morgonen sa pojken att han inte alls hade varit rädd. Tron på Jesus ger trygghet till de små och också till de större: det finns en stor Gud som är med mig i alla situationer och tar hand om mig.

Tron på Jesus ger mening åt livet: Jag är inte här av slumpens infall utan jag är här därför att Gud har skapat mig för att jag ska vara här och gett mig livet. Om du vet och tror på denna enkla sak, är livet aldrig förgäves. Många tror inte, och då är det inte underligt, att kanske till och med ett barns liv har förlorat sin meningsfullhet.

Tron på Jesus undervisar bäst om vad som är rätt och fel. Det som Bibeln befaller dig att göra är rätt, vad den förbjuder är fel. Om ett barn lär sig att följa Bibeln kommer det att undvika många bittra tårar. Och tron på Jesus ger kraft att följa Bibeln.

Barnet känner skuld för sina onda gärningar. Skuld plågar, gör deprimerad och tar bort önskan att leva. Det bästa botemedlet mot skuld är tron på Jesus. Till barnet säger man inte, att det inte finns någon synd - barnet vet självt att det har gjort fel. Men barnet får förlåtelse av Jesus för allt möjligt. Och därför får det ett gott samvete.

I det här livet finns det inte något som är så viktigt som det här. Det här är vad vi ger våra barn om vi undervisar dem i Guds ord. Vi berövar dem det om vi lämnar dem utan det ord genom vilket Gud föder tro på Jesus.

Efter det här livet följer evigheten och där finns himmel och förtappelse. Du kan nå himlen bara genom att tro på Jesus. Om vi undervisar våra barn i Guds ord, visar det, att vi vill att våra barn en gång ska vara i himlen.

Vad betyder det att undervisa?

Vi tar barnen med till kyrkan, ber aftonbönen med dem eller berättar ibland för barnet något om Gud. Det här är också viktigt, men det här är inte ännu ”att undervisa”. Om jag undervisar mitt barn matte, sitter jag bredvid honom och gör uppgifterna med honom. Det är vad också religiös undervisning ska vara: Jag reserverar tid, jag sitter bredvid barnet, pratar med honom om Gud och frågar om han har förstått det.

Juho började skolan senaste höst. Vi tog exempel efter en vänfamilj och kom överens med Juho om att innan han började skolan skulle vi lära oss de tio budorden, trosbekännelsen och bönen Fader Vår. Vi satt tillsammans flera gånger på våren och sommaren, jag sa hur vart och ett stycke lydde, pojken upprepade det tills han kunde det och sedan talade vi om vad det betydde. Vi gick igenom många stycken i vår tro. Pojken lyssnade noggrant, frågade och jag tror att han lärde sig något. Och pojken undervisade också sin far. När vi var vid sjätte budet och frågade vad det betydde tänkte Juho ett ögonblick och sa: "Tja, om du har en hustru, och sedan märker att du inte är helt nöjd med henne, får du trots det inte lämna din hustru." Tänk om du tog på dig uppdraget att så här undervisa barnet de viktigaste punkterna i vår tro? Och åtminstone samtala om de religiösa frågorna med barnet i lugn och ro. Det här har också en inverkan så att också religiösa frågor blir naturliga saker för barnet att tala om precis som vad annat som helst.

Vad borde jag undervisa?

Barn är ärliga och kräver ärlighet. Det som lärs ut får inte ogiltigförklaras. Om man ogiltigförklarar något kommer barnet att undra i sitt sinne om all tro är falsk. När det sägs att det finns en förtappelse, får man inte säga till barnet att alla kommer till himlen. Just i de här frågorna är det svårt att vara ärlig. Jag menar, att man inte måste säga om en granne, som inte tycks bry sig om Jesus och sedan dör, att han säkert gick förlorad. Ärlighet är att vi säger, "Vi vet inte hur det gick för honom. Vi lämnar honom i Guds händer och Gud kommer att döma honom som han finner för gott. Men vi som tror på Jesus vet säkert att vi kommer till himlen."

Ditt barn bör också lära sig lagen och evangeliet. Berätta vad Guds bud säger. Tala om en stor Gud som är helig och hatar synden. Och berätta att Jesus dog för oss. För alla synder får vi förlåtelse och tack vare Jesu död duger vi inför Gud sådana som vi är. Tala med ditt barn om den Gud som älskar, är barmhärtig och leder dig till det himmelska hemmet.

Varför undervisar vi inte?

Vi lägger stor vikt vid att undervisa barn i religiösa frågor. Ändå undervisar vi dem så lite. Kanske beror det på att det inte finns tid. Dagarna går snabbt från morgon till kväll och det finns så mycket annat att göra. Det är djävulens verk att livet blir så jäktigt att du inte hinner tala om religiösa frågor med dina barn. Bibeln befaller oss att motstå djävulen. Att motstå handlar också om att ge annat, jobbet eller städningen, mindre tid och ordna tid för dessa de viktigaste sakerna.

Eller så talar vi inte om religiösa frågor eftersom vi är rädda för att barnet ska ställa svåra frågor. Visst ställer barnen svåra frågor. Men du behöver inte veta hur du ska svara på alla frågor. Du får säga "Jag vet inte." Också ett barn måste lära sig att böja sig för den stora Guden, som vi inte helt förstår. Vi tror på den levande Guden, inte på den Gud som vi själva har skapat och därför vet allt om. Vi saknar ofta denna förmåga. Vi går inte med på att vara så små som vi i verkligheten är. Kan tonåringar, som gör uppror mot religiösa frågor, också undervisas i det här? Vi blir att fundera över vad Bibeln lär, även om vi inte förstår det nu. Kanske förstår vi mer lite senare. Om vi ​​gör det, kommer Bibeln att försäkra oss om att det är sant på ett sätt som vi inte kan förklara.

Vi kanske samtalar om religiösa frågor så lite eftersom vi är rädda för att barnet upplever motsägelser - inte alla hans vänner är troende - eller så är vi rädda för att vårt barn ska bli mobbat för att det är troende. Det kan hända. Men det är bra att tidigt möta den verkligheten, att inte alla tror och att man blir att betala för tro. I varje fall blir man att konfronteras med den här verklighet vid någon tidpunkt och måste acceptera det om man vill vandra himmelens väg.

Jag känner ofta, att jag inte klarar av att tala med mina barn om Gud: jag är inte sådan jag borde vara, jag blir arg hemma och säger fula saker. Ändå försöker jag att tala. Och det här är kanske den viktigaste lektionen, som mina barn kommer att inse senare: Far var inget helgon, men han trodde på Jesus. Det är vad jag gör och får göra, även om jag är en syndig människa.

Tron är Guds verk

Vi kan inte ge någon tron, inte ens vårt eget barn. Gud ger tro till den som han ger. Tron på den korsfäste Herren är inte en världsbild bland andra och som man väljer och som barnen också omvänds till. Kristen tro är något helt annat och omåttligt mycket mer. Men det är också sant att tron på något sätt inte kommer från ingenting. Gud skapar den med sitt ord. Och Gud gör det här inte på något annat sätt än genom sitt ord. Du kan inte ge ditt barn tro, men du kan ge det Guds ord. Och i de ord du talar - när du läser och undervisar Bibeln - är och verkar Gud hos ditt barn. Kanske de ögonblick då du talar Guds ord till ditt barn känns så blygsamma eller turbulenta att du inte kan tro att Gud verkar. Men det är just det det handlar om. Har dina barn hört Guds ord?

Bra stunder

Det är viktigt att de stunder då man samtalar i trosfrågor blir kvar i minnet som trevliga stunder. Det hjälper till att ordet når fram. Och det kan knappast befrämjar saken om man blir kvar i sinnet med en tryckande känsla av ångest.

Naturligtvis kan man åtminstone inte tvinga äldre barn att lyssna till Guds ord. Men att locka är tillåtet. Och du får ge litet ”mutor” t.o.m. Oberoende av vilken anledning som helst som gjort att man kommit att lyssna till Guds ord, verkar Guds ord i barnets eller den vuxnes hjärta.

Aftonbönen

Håller ni aftonandakt i ert hem? Det behöver inte vara ett komplicerad tillfälle. I vardagsrummet eller barnens rum kan man läsa ett stycke ur Bibeln, ur en barnbibel eller en andaktsbok, be tillsammans bönen Fader Vår och sjunga en sång. Vid dessa ögonblick sås det goda utsädet som gror i sinom tid - även om du misstänker att ingenting går fram. I aftonbönerna är det också bra att avsätta tid för att prata också om annat än tron eller andra saker man mött under dagen. Och det är värt att ställa frågor om det stycke ur Bibeln som lästs – barnen kan ofta ge överraskande och strålande svar.

Tala med Gud

Min vän berättade för mig: "Min far var hemifrån så mycket att han knappt hann undervisa mig i den kristna tron. Men jag vet att min far bad under sina resor mycket för mig och jag tror att fars böner inverkade så att jag nu är i tron ​​..." När du inte kan tala med dina barn om Gud av en eller annan orsak, prata då med Gud om dem. Och det fungerar underbart.