Vad är bikt?

Bikten består av två delar: den första innebär att man bekänner synderna, den andra att man tar emot avlösningen eller förlåtelsen av biktfadern som av Gud själv och inte tvivlar på detta, utan fullt och fast tror att synderna därigenom är förlåtna inför Gud i himlen.

Vilka synder skall man då bekänna?

För Gud skall vi bekänna alla synder, också dem som vi inte vet om, så som vi gör i bönen Fader vår. Men för biktfadern skall vi bekänna endast de synder som vi vet om och känner i hjärtat.

Vilka är de?

Pröva då ditt tillstånd inför de tio buden, du må sedan vara far, mor, son, dotter, husbonde, husmor eller tjänare. Har du varit olydig, otrogen, lat, häftig, otuktig, trätgirig, har du tillfogat någon smärta med ord eller handlingar, har du stulit, varit försumlig, varit slarvig eller vållat skada?

Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!

Så skall du säga till din biktfar: "Käre herre, jag ber dig att höra min bikt och för Guds skull uttala förlåtelsen till mig."

"Tala om!"

"Jag fattige syndare bekänner mig inför Gud skyldig till alla synder. Särskilt bekänner jag för dig, att jag är en anställd etc, men jag tjänar tyvärr inte min arbetsgivare troget, ty då och då har jag inte gjort vad mina chefer befallde mig, jag har gjort dem illa och kommit dem att förbanna mig, jag har varit försumlig och låtit skada ske. Jag har också i ord och gärning varit skamlös, grälat med mina kamrater, varit upprorisk mot mina chefer och förbannat dem etc. Detta allt sörjer jag över och ber om nåd, jag vill bättra mig."

Föräldrar och chefer säge så:

"Särskilt bekänner jag inför dig, att jag inte med trofasthet fostrat mitt barn, mina anställda, min hustru till Guds ära. Jag har förbannat, givit dåligt exempel med otuktiga ord och gärningar, gjort min granne skada, talat illa om honom, sålt till för högt pris, lämnat falsk och inte fullgod vara." Och vad han mera gjort emot Guds bud och sin yrkeskår etc.

Men om någon inte finner sig tyngd av sådana eller svårare synder, skall han inte sörja eller vidare söka eller hitta på sådana synder och därmed göra en plåga av bikten, utan tala om en eller två, som han vet. Sålunda: "Särskilt bekänner jag, att jag en gång förbannat, att jag en gång varit oförsynt i mitt tal, en gång försummat det och det" etc. Det vare nog därmed.

Men vet du alls ingen synd (vilket väl inte är möjligt), så säg inte heller någon särskild, utan ta förlåtelsen på den allmänna syndabekännelse, som du avlägger inför Gud hos biktfadern.

Därpå skall biktfadern säga:

"Gud vare dig nådig och stärke din tro, amen."

Säg: "Tror du också, att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"

"Ja, käre herre."

Därpå säge han: "Ske dig, som du tror. Och i kraft av vår Herres Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen. Gå i frid."

Men dem som är hårt tryckta i sitt samvete eller är bedrövade eller anfäktade, dem skall en biktfader väl veta att trösta och egga till tro med flera språk ur Skriften. Detta skall blott vara ett vanligt sätt att bikta för det enkla folket.