Katekesen
Martin Luthers Lilla katekes
De tio budorden
Trosbekännelsen
Bönen Fader vår
Det heliga dopet
Herrens heliga nattvard
Bikten, bönen och hustavla
Författare: Erkki Koskenniemi
Översättning: André Djupsjöbacka
Lilla katekesen - vad är det?
Få böcker har påverkat nordeuropens liv så kraftigt som Martin Luthers Lilla katekesen. Boken har sin egen tillkomsthistoria, sina föregångare och den har fått sin egen påverkan. På samma gång är den ett exempel på en radikal lösning, med vilken man försökte lösa ett stort problem under en omvälvande tid i kyrkans historia. Såväl problemet som lösningen är fortfarande aktuella, både i länder som av gammalt är kristna och i nya och växande kyrkor.
Bakgrund
Luthers katekes uppkom som svar på ett stort behov i de lutherska områdena i norra Tyskland.
Det var gammal sed att biskoparna undersökte det andliga tillståndet i sina egna stift, men i samband med reformationen hade de dragit sig tillbaka till säkrare områden. Eftersom det inte längre fanns någon som kontrollerade det andliga tillståndet, gav kurfursten Johann detta uppdrag vidare åt reformatorerna på Luthers begäran. År 1526 började reformatorerna gå igenom församlingarna under Melanchtons ledning, men resultatet förskräckte Luther. Han beskriver sin upplevelse i förordet till Lilla katekesen:
Det var den förskräckliga nöd och det förfärliga elände jag nyligen såg som visitator som tvingade och nödgade mig att ge ut denna katekes eller kristendomslära i så här kortfattad och enkel form. Hjälp, gode Gud, vilket elände jag fått se: gemene man vet ingenting alls om den kristna läran, isynnerhet i byarna. Tyvärr är många kyrkoherdar helt oförmögna och odugliga att undervisa. Och ändå skall alla kallas kristna, vara döpta, gå till nattvarden, fastän de varken kan Fader Vår, Trosbekännelsen eller Tio Guds bud men lever som de kära kreaturen och de oförnuftiga svinen. Och där på sina håll evangeliet förkunnas, där har de lärt sig att mästerligt missbruka friheten.
Ni biskopar, hur skall ni kunna stå till svars inför Kristus för att ni lämnat folket vind för våg och inte ett ögonblick skött ert ämbete? Måtte ni inte bli straffade därför! Ni förbjuder delaktighet i kalken och driver igenom era människostadgar men frågar inte efter, om folk kan Fader Vår, Trosbekännelsen, Tio Guds bud eller ett enda Guds ord. Ack och ve över er hals för evig tid!"
Under Luthers tid hade biskoparna kännbart fokuserat på andra saker än det som var deras ansvar, att vårda om den kristna fårhjorden. Men Luther fastnade inte vid att oja sig över läget, utan han samlade ihop kristendomens kärna i en liten bok. Till boken hör de tio budorden, bönen Fader Vår, en framställning av dopet, bikten och nattvarden, ett flertal böner och några bibelord som lagts på en hustavla. Den nyuppfunna boktryckerikonsten gjorde en bred spridning av Lilla katekesen möjlig. Luther förflyttade ansvaret att lära till hemmen, åt husfäderna. Boken kom också i flitigt bruk och blev omvälvande för folkbildningen. Det är till stor del tack vare denna bok som Luther kallas "reformator".
Lilla katekesens föregångare
Lilla katekesen innebar en fantastisk förnyelse, men den är ändå inte så radikal att den skulle sakna föregångare, varken från tiden nära Luther eller från tiden långt före honom. Under Jesu tid levde judarna inte bara i Palestina utan även kringspridda bland andra folk. Om det annars är svårt att uppfostra egna barn och unga, vad om dessutom den uppväxande släktet runtomkring, i vissa fall skolkamrater, lever på ett helt annat sätt än det egna folket lär? Det här berörde inte endast gudstjänsten - judarna deltog inte i hedningarnas gudstjänst - utan särskilt familje- och sexualetiken. Det enda sättet att förhindra avfall var en regelbunden inlärning, för vilken det också skrevs handböcker. Dessa handböcker finns bevarade särskilt från judiska kretsar i Egypten.
De första kristna tog överraskande snabbt till sig judarnas tradition att lära sina egna. Till de tidigaste skrifter som skrevs efter Nya Testamentet hör Didache och Barnabasbrevet. En jämförelse av dessa två skrifter har visat att de ställvis ordagrannt citerar en judisk katekes som inte längre finns bevarad. Även de första kristna förstod alltså att det bästa sättet att förhindra avfall var regelbunden inlärning. Man behövde en katekes.
Också den medeltida katolska kyrkan kände till olika handböcker i den kristna läran. För att beteckna dem användes ofta det grekiska ordet Enkheiridion, som betyder handbok. Redan Lilla katekesens fullständiga namn (Enchiridion. Der kleine Catechismus) visar att Luther fortsatte denna tradition. Det var typiskt att katolska handböcker innehöll de tio budorden, trosbekännelsen och bönen Fader Vår, och ibland även Ave Maria. Mellan år 1522 och det att Luther utgav sin katekes hade det publicerats ungefär 30 katekeser, varav många trycktes i flera upplagor. Luther själv hade hållit predikningar över katekesen redan sedan år 1516, han följe alltså en lång tradition, på samma gång som han också förnyade den. Enligt Luther var det just budorden, trosbekännelsen och bönen Fader Vår, den kristna lärans innersta kärn, som en kristen åtminstone borde kunna väl.
Han tillfogade även undervisningen om sakramenten när han märkte att den vanlige tysken inte hade fått någon undervisning om dem över huvud taget. Framför allt var det en brinnande omsorg om de människor som var lagda på hans ansvar, kombinerat med de möjligheter som boktryckerikonsten erbjöd, som gjorde att en liten katekes blev en bok med oerhörd inverkan.
Hemmets bok
Lilla katekesen väckte en helt ny andaktsiver, som egentligen hade sina rötter i medeltidens katolska kyrka. Vardagen och hemmet blev den plats där man utövade sin tro.
Det fanns valda bibelord från Nya Testamentet som var menade att leda olika människor i deras olika uppgifter. "Hustavlorna" var riktade åt gamla och barn, tjänare och husbönder, äkta män och äkta makar. I själva verket utkom Lilla katekesen först i form av tavlor att hänga upp på väggen, och först efter det i bokform. Den en gång i tiden unge Luther hade längtat efter Guds verklighet. Han hade följt traditionens starka makt och gått i kloster. Nu ledde han människor till att leva ut den sanna tron och sin kallelse i det egna arbetet och det egna hemmet. Vardagen blev helig, en gudstjänst.
Till hemmets kristna liv hörde föräldrarna och särskilt husfädernas nya roll. Till exempel lär katekesen om de tio budorden: "såsom husfadern enkelt bör lära sitt husfolk." Luthers råd var att husfadern skulle lära barnen och tjänstefolket att varje morgon läsa de tio budorden, trosbekännelsen och Fader Vår, och varje vecka se till att alla kunde det som en kristen minst måste kunna. Det blev en daglig rutin att upprepa saker som hörde till tron. Husfadern tog denna uppgift på sig, till den grad att församlingarnas pastorer och biskopar blev förstummade.
Katekesens påverkan
Katekesen innebar en kraftig vändning i folkbildningen. Att ansvaret förflyttats till familjerna och hemmen innebar att den vanlige människan måste lära sig läsa för att kunna sköta sitt kall.
I Tyskland blev just kateken grundstommen för ungdomens bildningsprogram. Dess inflytande spred sig snabbt till hela nordeuropa. Även i Sverige, som den lutherska tron erövrat, blev katekesen en bok som fanns i varje hem. I Finland, som under denna tid var en del av Sverige, fick boken sin slutliga plats under 1600-talet. Under ortodoxins tidevarv, med hjälp av sträng kyrkodisciplin, skötte flitiga biskopar om att katekesen lärdes in. Varje år testades läskunnigheten och hemläxor vid festligheter. Fram till det förra århundradets mitt kunde många finländare stora delar av katekesen utantill. I någon mån upprätthålls traditionen ännu i dag i skriftskolorna.
I en diskussion karaktäriserades den finska katekesen som en bok från ovan och en bok som innehåller sanningen. Katekesens natur är just sådan - det grekiska ordet betyder bokstavligen det, att något får ljuda uppifrån ner, och detta gäller särskilt Lilla katekesen. Guds sanning ligger i hans bud, vår trosbekännelse och bönen Fader Vår. Att man lär ur katekesen grundar sig på det att den innehåller den säkra sanningen, Guds sanning.
Den verkliga katekesen?
Luteraner anklagas ibland för att göra Luthers texter till trons centrum. I verkligheten innehåller Lilla katekesen just Bibelns kärna, såsom buden, trosbekännelsen som samlats ur Nya Testamentet, Fader Vår och sakramenten.
Det är bra för oss att ställa oss några frågor och fundera över dem. Om inte Lilla katekesen innehåller trons kärna, vad skulle då trons kärna istället vara? I varje kyrkosamfund är vissa saker centrala, andra inte, och det antingen medvetet eller av slumpen. Vad är det alltså som egentligen utgör trons kärna i våra kretsar? Om någon under ett år skulle höra på våra predikningar och tal, vad skulle verka vara det allra viktigaste? Och om vi skulle intervjua vår egen kyrkas medlemmar, vad skulle de anse vara det allra viktigaste i den kristna tron? Genom detta skulle vi hitta vår sanna katekes, det vill säga det vad vi i verkligheten lär oss och lär ut.
Alla de här frågorna är värda att fundera över. Antagligen skulle åtminstone människor i Finland uppfatta någonting annat som trons kärna än Lilla katekesens innehåll. Uppenbarligen har denna verkliga trosbekännelse lika lite att göra med Lilla katekesens som Bibelns innehåll. Denna verkliga katekes finns, vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi bekänner oss till den eller inte.
Lilla katekesen är alltså ett försök att ringa in trons centrum och försöka lära ut den åt alla kyrkans medlemmar. Just därför är den en utmaning åt alla herdar och predikanter. Om det inte är denna katekes som vi håller som central, vilken katekes är det i så fall? Och hur försöker vi få denna lärans kärna känd hos alla?
Dagligt bruk
Att använda sig av katekesen betyder inte endast att mekaniskt skaffa sig en yttre kunskap om dess innehåll. Den yttre kunskapen är ett redskap, inte det slutliga målet. Såväl i barnets som i den mognares andliga liv går vägen till förståelse genom ett yttre kunnande. I Stora Katekesens förord varnar Luther strängt för att för fort lämna katekesen åt sidan:
Men det säger jag beträffande mig själv: Jag är också en doktor och predikant, ja, så lärd och erfaren som någon av dessa, vilka äro så uppblåsta och säkra; och dock gör jag såsom ett barn, som man undervisar i katekesen.
Jag läser och upprepar även högt ord för ord, om morgonen och när jag eljest har tid, de Tio buden, Tron, Fader Vår, psalmer m.m. Och dessutom måste jag ännu dagligen läsa och studera och kan dock icke bestå så väl som jag önskade, utan måste alltjämt vara ett barn och en lärjunge i katekesen och är detta också gärna.
Men dessa fina, struntförnäma herrar vilja med en enda genomläsning strax vara de lärdaste bland doktorer, mena sig kunna allt och ingenting mer behöva. Javäl, sådant är också ett säkert tecken på att de förakta både sitt ämbete och folkets själar, ja, därtill Gud och hans ord, och de äro icke allenast nära att falla, de hava redan alltför gruvligen fallit. Och de behövde väl bliva barn igen och börja lära det ABC, som de mena sig för längesedan ha gjort ifrån sig med barnskorna.
Inte en enda kristen har trons kärna fullständigt på klart. Vi behöver kontinuerlig övning och fördjupning i det som är det allra viktigaste. En liten bok, Lilla katekesen, och dess kontinuerliga användning leder oss in i trons skatter, genom dörren Kristus.
Katekesen och vi
Idag lever Kyrkan runtom i världen i mycket olika lägen. I Nordeuropa tynar de gamla folkkyrkorna bort och förlorar sina ställningar. På missionsfälten möter vi däremot stora folkskaror, som saknar den starka grund, som bäst kan ges av flera förenade släktled. I båda lägena är det mycket viktigt att minnas den situation, i vilken Katekesen föddes. Denna skrift var en oerhört radikalt försök att möta en stor utmaning i framtiden. Framtiden ligger i barnen, de unga och familjerna. Särskilt det uppväxande släktet bör kunna urskilja trons kärna och sedan bestämt lära den vidare.