Bibeln börjar med skapelsen och slutar med skapelse. Världen har enligt kristen tro ett födelseögonblick och ett slut. Mellan dessa två punkter styr Gud världen, Gud som har skapat allt synligt och osynligt ur intet - en enda Gud, vars existens varken har början eller slut.

Skapelsetron är en central och oeftergivlig kristen dogm. Det är en viktig del av den helhet, vari mänskan finner sin plats inför den Helige. Den lär var och en att förhålla sig rätt till denna värld och till allt som den erbjuder. Samtidigt styr den tolkningen av Bibeln som helhet och dess kärnbudskap:
I Bibeln talar Gud, som har skapat mänskan och som kallar till sig varje mänska som han har skapat. Den kristna skapelsetron öppnar för oss många synvinklar, av vilka jag lyfter fram endast några.

Kristi kyrka som tror på skapelsen litar på Gud som i världen är en allsmäktig och suverän härskare utan medtävlare. Inte onda andemakter, inte världens mäktiga män och inte mänskans synd orsakar någonsin ens en buckla på den makt som håller hela världen i sin hand. Gud som med sitt ord skapade världen ska en gång med sitt ord också avsluta världshistorien. Allt däremellan är under hans kontroll. På Gamla Testamentets tid har de som satt sin tillit till detta begett sig iväg på farliga resor och sökt hjälp hos den Store Skaparen (Ps. 121: 1-2) På detta har förföljda kristna ända sedan tiden för Uppenbarelseboken litat och bett att Herren återvänder och ger rätt åt sina egna (Uppb. 6: 9-10). Det kan vara svårt att lita på Guds allmakt mitt i allt vimmel. Trots detta är det idag en stor kraftresurs och en hoppets källa.

Till skapelsetron hör som en del att man litar på att Gud har omsorg om varje mänska. Den troende i Gamla Testamentet böjer sig för honom som kände sångaren i Psaltaren redan från moderlivet och visste om varje dag innan någon av dem hade kommit. (Ps. 139:13-17). Varje mänska är ett ”under, ett stort under”.
Just för den skull är varje mänska värdefull, oberoende om hon är man eller kvinna, ett ännu ofött barn eller en åldring, svart eller vit, frisk eller sjuk, kristen eller muslim. Mänskovärdet är odelbart och det hör till var och en och inte ens synden förminskar det. Var och en är viktig för Gud och Gud kallar var och en till sig. Jesu ord om Guds omsorg är berömda och gripande:

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
(Matt. 6:25-34)

Enligt Bibelns första kapitel fick mänskan en uppgift av Gud:

Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden.!"
(1. Moos.1:28)

En motsvarande uppgift nämns också i psalm 8. Gud har gett mänskan en unik ställning i skapelsen. Det innebär en stor ära, men också ett stort ansvar. Mänskan är liksom en förvaltare av Guds lantgård. Vi har rätt att använda skapelsen, men också skyldighet att göra det ansvarsfullt. Vi får inte förstöra världen, för vi äger den inte. Också i övrigt är varje mänska skapad av Gud och är hans tjänare. Alla ska en gång stå inför den yttersta domen och avlägga räkenskap för sitt liv. Enligt vår kristna tro består ingen mänska i domen om hon inte sätter sin tillit till Kristus, som ger nåd och syndaförlåtelse till dem som förtröstar på honom.

1. Bibeln och naturvetenskaperna

Efter att Charles Darwin gav ut sin bok”Arternas uppkomst” har en diskussion som knappast någonsin upphör pågått. Under ett och ett halvt århundrade har naturvetenskapen utvecklats och också inom de kristna kyrkorna har svaren på resultaten av undersökningarna varierat. Kärnproblemet kan lätt formuleras: Bibelns första kapitel skildrar hur Gud skapade världen på sex dagar. Naturvetenskaperna å sin sida beskriver uppkomsten av världsalltet, vår planets första skeden och mänskans utveckling helt annorlunda. Modern astronomi och biologi för fram ett annat budskap än Bibeln och evolutionsteorin anses av de flesta bland vetenskapsmännen vara den bästa förklaringen till mänskans uppkomst.

Gud har inte skapat mänskan utan mänskan har skapat Gud. En tysk 1800-talsfilosof tankar fick ett uppsving då kommunisterna antog ovanstående påstående och utvecklade den ursprungliga tanken: Religion är inte bara nonsens utan den är även farlig i och med att den bromsar revolutionen. Religion är ”opium för folket”, dvs ett smärtstillande medel då en djupare operation krävs.
Evolutionsteorin har villigt använts som en ersättning för religion och för att leda mänskor till att överge Gud. Vem vet hur många som upprepat mottot: Jag tror inte på Gud, jag tror på evolutionen.
Enligt vår kristna tro kommer också varje avliden mänska med denna övertygelse att möta sin Skapare och göra räkenskap inför honom.
I gudlösa kretsar är evolutionsteorin gudlös. Ändå använder inte alla som tror på evolutionsteorin denna som ett slagträ mot tron. En del av de kristna tycker sig kunna förena evolutionsteorin med sin tro, andra inte.

2. Hur har evolutionsteorin kritiserats?

Inom konservativa kristna kretsar har man besvarat ateisternas angrepp genom att angripa evolutionsteorin och dess luckor. Man har påstått att det är svårt, ja rentav omöjligt att påvisa en evolutionsteori utan luckor och de länkar som fattas har ibland ersatts med svag motsvarighet.
Dessutom vilar hela teorin öppet på den grunden att livets uppkomst och dess utveckling till den mångfald och rikedom vi känner till är ytterst osannolik.
Man kan inte säga att alla inom naturvetenskapen är gudlösa, inte heller de som tror på evolutionen.
I den offentliga diskussionen kommer framför allt ytterligheterna till tals. Dels de som använder naturvetenskapen för att kullkasta den kristna tron, dels de som sätter sig upp mot det utan att bry sig om nivån på argumenten. Å ena sidan åsidosätts den seriösa forskningen som inte tar sikte på någon av dessa målsättningar, å andra sidan de seriösa kristna forskarna. En av dem sammanfattade sin egen ståndpunkt mycket förenklat: ”Gud skapade världen” Vi försöker klargöra hur det gått till.”

Jag träffade en gång en flicka och en pojke. De var förlovade och skulle gifta sig om några veckor.
Bägge var dels bekännande kristna, dels blivande läkare och hade fått en stark naturvetenskaplig utbildning som bas.

De visste alltså vad det rör sig om. Vad såg fästmannen hos sin fästmö? En hop med grundämnen och diverse fysikaliska och kemiska processer. Det är svårt att säga att det är fel. Till all lycka var det inte den enda synvinkeln för honom: Han såg också sin älskade fästmö, med vilken han ville dela resten av sitt liv.
Man kan betrakta saken från olika håll. Likaså kan man betrakta världen och dess födelse ur två olika synvinklar. Vetenskapens uppgift är att se hur långt den når. Den kristne böjer sig för den store Skaparen och söker sin egen plats. Båda aspekterna ger oss en uppgift.

Evolutionsteorin är en vetenskaplig teori och den måste bemötas på vetenskapens område och med vetenskapens verktyg. I den vetenskapliga världen ersätter alltid den bättre teorin den sämre, även om det sker långsamt. Den som ser tillbaka vet att den kristna tron i århundraden har förhållit sig till vetenskapen och forskningen på helt olika sätt: Tidvis har den avvisats som fullständig onödig mänsklig visdom, ibland uppslukad som sådan. Oftast har det emellertid funnits något slags förhållande dem emellan. Det är varje generations uppgift att diagnostisera detta förhållande och där krävs mycken vishet.

3. Hur uppstår tron?

En rikedom i den lutherska tron är det i och för sig förödmjukande faktumet att mänskan inte kan komma till tro av sig själv och inte heller förbli i tron ett enda ögonblick. Endast Den Helige Ande kan väcka tron på Kristus i mänskans hjärta. Det mänskliga förnuftet har en egen uppgift, men det förmår inte ge en mänska tro på korsets evangelium. Tron är en gåva av Den Helige Ande som med hjälp av ordet och sakramenten väcker tron oberoende av tid och plats.

5. Visdom som ödmjukt böjer sig

Västerlandets vetenskap berömmer sig av sin självständighet och sitt oberoende. En vetenskapsman som känner sitt värde böjer sig inte för någon eller något. Optimism präglar 1900-talets vetenskap: Mänskan förmår lösa världsproblemen med hjälp av vetenskapliga och teknologiska metoder. Under de senaste årtiondena har denna tro varit hårt prövad. Vetenskapen och teknologin har inte enbart medfört frid och glädje utan också splittring, ensamhet samt en ödelagd miljö.
I början av Nya Testamentet berättas om hur vise män kom till krubban från österns länder.
Deras visdom minskade inte för att de böjde sig för det Heliga. På flera målade mästerverk utstrålar deras ansikten lycka och glädje över att de funnit Honom. I stället för den enkelspåriga splittrade vetenskapen behövs visdom som kan böja sig för den Store Skaparen.